Perika drar

..och där gav gamla saaben upp

2012-01-23T16:35:00.001+01:00

(Marika skriver)
Vi skulle precis svänga in på parkeringen här hemma när våran gamla bil plötsligt började låta som en ilsken epatraktor. Nog hade vi länge väntat på att saaben skulle lämna in avskedsbrevet, men just nu? Precis nu när vi eventuellt står inför ett husköp. Tillfället kunde ha varit bättre. Nu får det bli land rover till jobbet.

En bild från vigseln i Stensele församling

2012-01-20T01:38:00.001+01:00

Hus nummer två

2012-01-16T02:29:00.003+01:00

(Marika skriver)
Det finns egentligen väldigt mycket att skriva om, jag har bara inte kommit till skott. Per och jag gifte oss den 22/12-11 och delar nuförtiden efternamnet Sangert. Vi klarade oss bra i stugan, trots att jag under de första timmarna kände stark misstro till att vi överhuvudtaget skulle få någon värme i stugan. Veden var fuktig och det tog 4(!) timmar innan vi lyckades få upp värmen tillräckligt i stugan för att det inte skulle behövas fyra tjocka yllesockor för att inte frysa om fötterna. När vi väl värmt upp väggarna, höll värmen sig bra och resterande delen av veckan tillbringade vi i underställ med 30 grader inne. Mysigt tyckte alla utom Ayasha, som till en början höll sig i hallen där temperaturen var något lägre, men efter ett par dagar tror jag faktiskt att hon lärde sig att uppskatta värmen från kaminen.

Jag har den senaste veckan inte kunnat prata normalt pga svullna halsmandlar. På jobbet gav de upp efter någon dag att försöka höra vad jag sade. Jag lät som en kraxande kråka! En kollega sa att han tyckte att det är sexigt med tjejer som har lite hes röst. Men så lade han till "men inte så hes som du låter". Poängen fattat och nej, jag håller med. Det fanns inget sexigt i min röst. Det lät FÖRFÄRLIGT. Min lediga helg hade jag därför tidigt uppmärksammat Per om att jag skulle tillbringa i soffan och kolla på film, HELA helgen. Av den anledningen behövde jag komma på en film att titta på. Men vilken film räcker en hel helg?! Då kom jag på en film jag inte sett: Harry Potter! Nåväl inte en film, men filmerna hör ihop så nu kändes det rätt att pallra sig igenom dem. Tre filmen har vi tittat på. För jisses, de var jätte långa ju! Nåväl, första filmen bröt vi, och kollade klart på lite senare, andra filmen pallrade vi oss igenom och vid den tredje började jag faktiskt tycka att det var lite bra.

Och hur är min röst nu då? Mycket bättre! Men istället började jag bli lite förkyld i fredags och fick en hosta på det. Men bättre känner jag mig ändå.

Förutom att tillbringa flera timmar i soffan så har Per och jag även varit och tittat på hus nummer två. Ett stort gammalt missionshus som är delvis ombyggt som bostad. Den stora salen är dock bevarad. Först när vi kom fram, kände jag "nej det här går inte". Mäklaren hade inte kommit, det var kallt ute och jag stod i trädgården och lyssnade på trafiken som passerade på vägen. Huset låg relativt nära en 90-väg och bilarna som körde förbi hördes tydligt när jag gick runt på tomten. Första känslan var att det knappt var värt att gå in i huset. För där stod jag med svullna halsmandlar som gjorde förskräckligt ont, utan att kunna prata och med en dunder förkylning. Frös gjorde jag också, för det blåste något förskräckligt.

När väl mäklaren kom informerade han oss om att ägarna flyttat så elen var avstängd. Alltså var det lika kallt inne som ute. Nåväl, hade vi väl tagit oss hit, kunde jag lika gärna följa med in.

Husen var inte stort, det var enormt! Den inredda bodelen var ungefär 90 kvm och salen 140kvm(!) med en takhöjd på 4-5m i mitten. Detta visste vi om, men sen fanns ytterligare rum och utrymmen som vi inte visste om. Totalt var undervåningen ungefär 200 kvm, och det fanns en övervåning också med full takhöjd! Eller ja, den inredda bodelen var på övervåningen och den hade normal takhöjd. Den oinredda delen hade bitvis även den 4-5 meter i takhöjd.

Nåväl, där gick jag alltså runt och frös, antecknade information i ett block och försökte se kritiskt huset. Bodelen bestod av fyra rum och kök, varav två rum var genomgångsrum. Extremt opraktiskt tänkte jag och kände att detta kunde vi lika gärna släppa direkt. Men Per verkade intresserad så jag följde lydigt efter honom och mäklaren.

Väl hemma satte vi oss ner och diskuterade det vi sett. Skulle det ens vara möjligt att få i ordning på stället? Vi kom ihåg att vi sett ett gammalt kök på nedre våningen med en gammal järnspis. Likaså var rummet på nedre våningen större än något på övervåningen. Det fanns flera ingångar, varför användes inte dörren på framsidan, utan en sidodörr? Vi skissade upp planlösningen och började fundera... och fundera. Och ju mer vi funderade, ju mer såg vi potentialen i huset. Men fortfarande hade vi orosmolnet kallat uppvärmningskostnad i bakhuvudet, vad kostar det att värma upp mer än de 90 kvm som idag nyttjas som boende?

För att inte fastna i "tänk om", åkte vi ut en gång till och knackade på hos grannarna. Eftersom huset var gammalt och omgivningen bosatta där sedan länge, fick vi fram en del nyttig information om huset. Vi har nu en tydligare bild av vilka problem ägarna har haft med huset och kan ta ställning utifrån det. Men för att våga lägga ett bud ska vi låta en besiktningsman gå igenom huset och de problem vi vet finns. Huset är alltså, trots min oro, lagt i "av intresse" filen. För jag fick reda på en hel del positiva saker om omgivningen också. Information som är att se som hundvänliga.

Första steget mot eget hus

2011-12-16T19:09:00.000+01:00

(Marika skriver)
Vi har sparat ett tag nu och igår var vi iväg och tittade på ett första potentiellt hus. Ett äldre hus med stall och lada på 4ha, bara några hundra meter från en större sjö. Vi hade redan börjat fundera på möblering och allt man kunde tänkas göra, men väl efter visningen. Nej!
Tidigare ägare hade försökt påbörja en omfattande renovering. Men med mer vilja än kunskap, skulle det de gjort behövas göras om från grunden. Förmodligen hade det blivit enklare (och billigare?) att riva ner allt och bygga upp ett nytt hus. För inte tal om stallet som endast var godkänt för ponny och en lada med fuktskador. Nåväl, det var inte det drömhus vi hoppats på men vi letar vidare.

Tagen på bar gärning

2011-12-03T20:32:00.001+01:00

(Marika skriver)
Nåväl, hon fick faktiskt lov.

Fullt upp... som vanligt

2011-12-02T20:58:00.001+01:00

(Marika skriver)
Nu har jag äntligen skrivit tentan för den kurs jag läst under hösten. Vi har som vanligt haft fullt upp här hemma. För er som inte vet om det än, Per och jag åker över jul upp till stugan och gifter oss. Det kommer vara ett väldigt litet bröllop, med betoning på litet. Närmare bestämt Per, jag och två vittnen. Trots att det bara är vi två, är det en del att planera. Främst vad som behöver införskaffas för att vi ska få en behaglig vistelse i lilla torpet, vars standard sänder oss 100 år tillbaka i tiden. Jag tror dock att det kommer bli mysigt att krypa upp i soffan framför kaminen, dricka lite varm choklad och titta ut på ett snötäckt Storuman.

Hundarna har varit lite åsidosatta de senaste veckorna då jag och Per mest flängt fram och tillbaka. Ayasha accepterar att vara utan träning lite då och då. Eira däremot kommer snabbt och lägger en tass på ens knä och tittar med sina stora ögon när hon anser att det är dags att göra något. Ångesten att inte hinna med hundarna har resulterat i att hundarna blivit lite extra bortskämda med märgben. Och nog är kärleken till mat större än behovet att vara ute med matte eller husse. Så nog har vi lyckats dämpa våran ångest och deras behov av aktivitet någon timme här och där i alla fall. =)

Vi fick åka hem utan pris

2011-11-21T17:55:00.001+01:00

(Marika skriver)
Igår startade jag Eira i fältdelen. Det var ett särskilt prov med få startande så vi hade mycket släpptid. Eira hade möjlighet till två fågelkontakter men stod inte någon av gångerna. Ena gången tryckte en höna precis framför henne och jag råkade skrämma upp den. Eira i sin tur, reagerade knappt. Andra gången hade Eira vittrat fågel och smög fram. Det verkade som hon hade svårt att få tillräcklig vittring, för helt plötsligt flög 4-5 fåglar upp precis framför tassarna på henne. Eira i sin tur stod förbryllat kvar. Även jag stod förbryllad bakom och undrade varför Eira inte reagerade på de flygande fåglarna. Sen gjorde nog vädret sitt, vindstilla och duggregn.

Det verkar som att Eira fortfarande är väldigt osäker på vad hon ska söka efter, så betydligt mycket mer fågelkontakt behövs. Fick tipset av domaren att vi skulle ut och jaga med henne. Om det börjar falla fåglar trodde han att intresset borde vakna. För hon kan ju stå, hon har stått för fågel förut, men hon behöver bli säkrare även när det blir ny mark och störning i form av andra hundar och ekipage.

Trots att vi fick åka hem utan pris, känns det skönt att ha startat. Nu vet jag hur det går till och jag har lite bättre koll på vad vi behöver jobba mer på.

Eiras röntgenresultat har kommit

2011-11-18T17:32:00.001+01:00

(Marika skriver)
SKK var snabba denna gång, en knapp vecka tog det att få hem resultatet från röntgenplåtarna. På vänster hade hon C, och A(!) på höger. Inget D som veterinären gissade att det kunde bli pga pålagringarna. Troligen ansåg de som läste av plåtarna att pålagringarna var så ringa att de inte behövde en anmärkning ens så det var skönt. Armbågarna var utan anmärkning (dvs 0).

En anmärkning om övergångskotan fanns med. Så det är alltså konstaterat att den finns där. Men som veterinären sa, förmodligen kommer Eira inte känna av varken C höften eller övergångskotan. Det viktigaste är att alltid hålla henne musklad.

Sjuklingar är vi allihopa (förutom Ayasha)

2011-11-10T12:58:00.000+01:00

(Marika skriver)
Inte mycket som händer här. Per har varit sjuk en tid och nu har även jag blivit krasslig. Eira håller sig lugn hon med. Hon röntgades i tisdags och fick därmed lugnande hos veterinären. Hon kommer vara dopad i ytterligare fem dagar.

Tyvärr verkar det som att Eiras höfter inte är helt felfria. Veterinären kunde bl a skåda en övergångskota, förekomst av dysplasi och förslitning på ena bakbenet. Vilken grad av dysplasi Eira har vet vi inte förrän SKK granskat plåtarna.

Jag googlade lite på övergångskota och fick fram att det är en medfödd defekt som innebär att den sista ländkotan är sammanväxt med korsbenet, vilket skapar en snedhet i korset. Eira ska dock kunna användas som vanligt inom jakt och lydnad, men att vi ska hålla extra koll på henne ifall hon blir stel.

Lydnadskurs i helgen som var

2011-10-24T17:06:00.001+02:00

(Marika skriver)
I lördags hade jag besök av en gammal vän från Luleå. Även hon har flyttat söderut och bor numera i Enköping. Med tanke på att vi bara bor några mil ifrån varandra, vore det konstigt att inte träffas. Men att hitta en tid som passar båda, var inte lika lätt när vi jobbar olika. Till slut lyckade vi dock få till en dag.

På söndagen var jag iväg till klubben och tränade för en gästtränare. Eira går lite på två spår och lite för långt fram. Vi fick lite övningar vi ska göra hemma som ska hjälpa Eira att komma längre bak. Problemet är bara det att där hon vill att Eira ska vara, är så pass långt bak att jag inte ser henne! Egentligen är det inte långt bak men jag har ofta stora fickor eller annat i vägen och Eira hamnar preeeeciiis under. Men tydligen ska det vara en vanesak....

Så som det ser ut just nu

En övning som ska hjälpa Eira att jobba mer med bakdelen; plankan. Övningen går ut på att Eira ska gå i sidled framför mig och lära sig att korsa bakbenen (tänk skänkelvikning). Helt lätt var det dock inte då Eira hade svårt att fokusera på annat än godisen.

Ibland gick det bra....

Men ofta glömde Eira bort att vi tränade och lade allt sitt fokus på belöningen. Vette tusan om hon ens fattade att hon korsade bakbenen. Oavsett vilket så gick hon faktiskt bättre i sidled efter ett tag....och en jäkla massa korv senare.

Hon kan, bara man ökar kraven lite

2011-10-18T21:11:00.000+02:00

(Marika skriver)
Igår var första ordentliga lydnadsträningen på 4 veckor. Hade inte några höga förväntningar utan trodde att Eira skulle bli trött rätt så omgående. Men ack så fel jag hade. Efter lite tips och råd från tränaren provade jag ett nytt sätt att korrigera Eira i fotgåendet när hon börjar fokusera på annat. Och så bra det gick! så fint som Eira gick har hon aldrig gått förut så nog blev det en nytändning inför höstens lydnadsträning.

Hoppas på jaktprov i november

2011-10-13T16:21:00.000+02:00

(Marika skriver)

Igår åkte jag och Per till Eiras uppfödare för att få lite tips och råd angående revieringsträning. Jag har känt att Eira behöver få ett större sök och varit lite nojig över att jag tränat lite för lite reviering inför stundande jaktprov. Uppfödaren lugnade mig dock med att förutsättningarna finns för att Eira kommer få ett större sök när hon fått mer erfarenhet. Springet i benen och nyfikenheten fanns där.

Men om vi kommer till start i fältdelen återstår dock att se. Jag var anmäld till ett prov nästa helg men tvingades avboka det då Eira givetvis börjat löpa. Hoppas på att det blir särskilt prov i november som vi kan vara med på.

Och inför kommande prov och jakter, behövs ett jakttäcke. Eftersom jag inte hittat något som passat så putsade jag av symaskinen och sydde mig ett.

Revieringsträning i Hågadalen

2011-10-01T21:39:00.002+02:00

(Marika skriver)
Idag följde Per med ut till Hågadalen för att träna lite reviering med Eira. Idag gick det mycket bättre.

Vi lade upp det så att vi gick på vardera sida av fältet och lät Eira springa mellan oss och vidare ut på kanterna. De första slagen behövde hon en del hjälp för att göra fina slag, men efter ett tag började hon självmant springa fram och tillbaka mellan Per och mig. I morgon ska vi försöka igen och hoppas att vi får ut henne ytterligare.

Hittade ett gammalt inlägg som jag glömt att ladda upp

2011-09-30T21:04:00.000+02:00

(Marika skriver)
Hittade av en slump några bilder i ej publicerade inlägg. Bilderna är från en yngre (6mån?) Eira och ett möte med en av grannkatterna.

Jaktträningen har återupptagits

2011-09-30T20:53:00.000+02:00

(Marika Skriver)

Nu har det gått ett tag sedan Eiras lilla vistelse på Ultuna och äntligen har hon börjat bli bättre i magen. Det har tagit tid och fortfarande får hon sin vanliga mat kombinerat med dietfoder.

Eira väntar på att få mat

MAT!!! Dock bara någon halv dl i taget efter hemkomsten från Ultuna

Nu, ca två veckor senare har Eira börjat bli tillräckligt pigg för att vi ska kunna ta upp jaktträningen igen. Idag cyklade jag och Eira iväg till Hågadalen till några stubbåkrar där vi fått tillstånd från arrendatorn och markägaren att träna.

Träningen gick dock sådär, Eira ville inte söka ut i någon större omfattning och hennes fokus var mer riktat mot marken och alla dess dofter än mina försök att få ut henne på djup. Imorgon har jag därför en ny plan....

Revieringsträning på stubbåkrarna i Hågadalen

Snart är Eira hemma igen

2011-09-16T08:45:00.000+02:00

(Marika skriver)
Sitter och väntar på att Per ska komma hem med Eira nu. Det visade sig att hon blivit magsjuk, varför vet de inte. De röntgade henne men fann ingen orsak och någon vidare utredning gjordes inte utan veterinären konstaterade bara att hon troligen fått i sig något olämpligt.

Vad det nu än var så slog det verkligen till. Tre dagar hos veterinären, varav två enbart på dropp. Specialfoder ska det bli nu under en tid framöver samt tillskott av vitaminer och mineraler, men sen ska allt vara som vanligt igen.

Eira övernattar på Ultuna djursjukhus

2011-09-13T20:32:00.001+02:00

(Marika skriver)
Natten till idag vaknade vi vid tvåtiden av att Eira hade tömt tarmen. Hela sovrummet var nersmetat av lös, stinkande avföring. Efter sanering av golv, tapeter och möbler lade vi oss återigen för att sova. Några timmar senare vaknade vi dock igen av att Eira tömt tarmen. Började då fundera lite på vad tusan det var som var fel, men Eira verkade inte alltför påtagen så vi gick återigen och lade oss.

Men vid sjutiden, var det dags igen. Tog då kontakt med veterinär. I samråd med veterinären bestämde vi oss för att avvakta lite eftersom Eira ändå var hyfsat pigg. En timme senare kunde dock Eira inte längre stå på benen och hon hade ingen tarmkontroll alls. Åkte iväg akut till veterinären. Väl framme var Eira så medtagen att hon låg och skakade på undersökningsbordet.

Eftersom Eira var så medtagen när vi kom fram, kunde veterinären bara konstatera att det högst troligt var något mer än vanlig diarré. Men för att kunna veta säkert behövde de behålla henne i alla fall en natt. Förhoppningsvis blir hon bättre så fort hon fått lite dropp, men just nu kan vi bara vänta....

Kort uppdatering

2011-09-06T22:13:00.000+02:00

(Marika skriver)

Vi har haft fullt upp här i Uppsala de senaste veckorna och det har därmed även varit svårt att ta sig tid att sätta sig ner och skriva några rader.

Både jag och Per har jobbat över en del och utöver det har hundarna, mer eller mindre, tagit upp resterande tid.

Jag och Eira har börjat putsa lite mer på revieringen och vi krokar oss fram. Hennes slag hade kunnat vara jämnare och utan kovändningar, men hon har börjat söka sig längre och längre ut från mig. Något jag ser som väldigt positivt. Så vi tragglar på i hopp om att hinna få till en tillräckligt bra reviering för att starta i fältdelen i slutet av oktober.

För några veckor sedan hade vi besök av Nóra och hennes ägare. Nóra är en vizsla som vi träffat lite till och från sedan hon var valp (hon är 1 månad yngre än Eira). Nu har båda hundarna blivit 1,5 år och det är himla kul att se hur de har utvecklats.

Nóra och Eira

Vattenträning

2011-08-23T18:52:00.010+02:00

(Marika skriver)

Efter tävlingen i lördags fick jag bittert inse att jag och Eira behöver träna mer ute när det är blött, kallt och regnigt. Vi har gjort det, men inte under några längre intervaller. För problemet kvarstår fortfarande att även jag tycker det är väldigt drygt att bli genomblöt.

Nog har jag införskaffat kläder som ska klara av regn för att vi ska kunna träna, men hittills har jag inte lyckats finna några kläder som både klarar av en större mängd vatten under en längre tidsintervall och samtidigt är tillräckligt praktiskt för att jag ska kunna jobba obehindrat i dem.

Nåväl, igår gick vi i alla fall ut och tränade på platsliggningar i vattenpölar vi hittade. Men en massa beröm och många köttbullar så låg faktiskt Eira ner i vattenpölarna. Hon var inte lycklig men draget till köttbullen var starkare =).

Som en fortsättning på Eiras vattenträning, kånkade jag idag ut cykeln från cykelförrådet och cyklade tillsammans med Eira iväg till Kung Björns bro för att träna lite vattenapportering och avlämningar i vattnet i bäcken nedanför. Eftersom vårt största problem är Eiras avlämningar, valde jag att fokusera på dem. Vårt problem har varit att hon helt sonika släpper apporten när hon når land och anser sig vara färdig med uppgiften. Så idag provade jag en ny metod.

Eira fick helt enkelt träna på att först bara sitta i vattnet, och efter några repetitioner så provade jag att lägga till en apportering. Och det fungerade faktiskt!

På väg in med dummien

Kanske inte världens lyckligaste hund. Men jag ska allt lära henne att inte bara göra det, utan att även uppskatta det.

Vattnet stod lite högt idag efter en veckas regn så det blev snabbt djupt, men satt det gjorde hon =)

Lydnadstävlingen i Alunda

2011-08-20T15:16:00.005+02:00

(Marika skriver)

Regnet har vräkt ner hela dagen och fortsätter att vräka ner. Vilket resulterade i att tävlingen, mer eller mindre, regnade bort. Några ekipage kom inte ens till tävlingsplatsen och några ekipage bröt redan efter platsliggningen då 9 av 15 hundar reste sig upp (inklusive Eira). Jag hade funderar redan innan jag åkte ifall det var värt det, men bestämde mig för att jag skulle se det som ett träningstillfälle.

Jag fick startnummer 9 så jag började redan efter andra ekipaget att försöka få upp tempot hos Eira genom många belöningar, glada tillrop, lek och mycket godis. Det kändes lika bra att börja tidigt eftersom fler ekipage gick ut med att de valde att bryta.

Att värma upp Eira gick sådär, men bestämde mig ändå för att försöka. Men halvvägs in i programmet valde även jag att bryta. Det gick bedrövligt. Noll fokus och stor ovilja att ens röra sig när regnet vräkte ner gjorde att jag kände att det inte var lönt att fullfölja programmet.

Strategiplanering

2011-08-19T23:09:00.004+02:00

(Marika skriver)

I morgon ska jag och Eira iväg och tävla lydnad för tredje gången och jag kan inte låta bli att fundera ut en ny strategi. De båda tidigare gångerna har jag startat som nummer fyra och då har jag värmt upp Eira under tävlande två genom lek för att få Eira att "tända till" och ivrig på att få jobba = kontaktsökande och medan nummer fyra tävlar har vi "vilat/laddat". Jag har dock haft svårt att få henne att hålla ihop ett helt program utan att jag har behövt påminna henne mellan momenten om att det fortfarande är fokus som gäller.

Så till i morgon funderar jag på ifall jag faktiskt ska träna med henne ett tag innan start och se ifall det blir någon skillnad om jag direkt lägger in lite krav, istället för så mycket lek. Har några timmar kvar att fundera då samlingen inte är förrän klockan tolv.

Uppföljning av vårens apporteringskurs

2011-08-14T17:47:00.002+02:00

(Marika skriver)

Idag åkte jag till Gottröra, 4mil väster om Uppsala, för att delta i en dag fylld med apportering tillsammans med två andra deltagare från vårens apporteringskurs (och tränaren såklart).

Eftersom vi var få som var anmälda, blev det en hel del apportering för oss som deltog. Vi började dagen med att träna på linjetag (upp till ca 170-200m), för att sedan bege oss ner till stranden för lite vattenapportering.

Linjetaget gick väldigt bra, Eira hade bra fart, både ut och in. Vi fick dessutom till snyggare avlämningar (något vi haft visst problem med då Eira börjat droppa apporten vid mina fötter). Problemet löstes enkelt genom att jag tog emot henne sittandes, istället för stående. Eira vågade då komma upp mer i famnen. Att problemet skulle vara så enkelt att lösa, kändes nästan lite sniket eftersom jag tragglat hela sommaren på olika sätt. Men, men ibland krånglar man till det onödigt mycket....

Vattenapporteringen gick däremot inte lika bra. Stranden vi tränade ifrån, var väldigt långgrund och Eira stannade till när vattnet blev grundare, släppte apporten och började skaka sig. Jag fick därför, återigen, kavla upp byxorna och bege mig ut i vattnet och träna avlämningar från vattnet. Denna gång lyckades jag i alla fall att hålla byxorna torra och vattnet var faktiskt riktigt skönt =).

Första jaktprovet genomfört

2011-08-13T19:34:00.006+02:00

(Marika skriver)

Idag åkte Eira och jag till Berga säteri utanför Strängnäs för att genomföra vårt första jaktprov. Idag genomfördes eftersöksdelen vatten och spår, vilken måste vara godkänd för att få delta i fältprovet.

När vi var i Storuman tränade vi en hel del vattenapportering och släpspår med fågel. Eira har då gått väldigt bra så jag såg fram emot att starta provet, samtidigt som jag var väldigt nervös.

I vattenmomentet fick vi en del missar så betyget åkte snabbt ner till 5 (av 10). Eira gjorde det hon inte får göra, när hon kom upp på land släppte hon fågeln och skakade sig. Trots uppretat apportkommando tog hon inte upp fågeln.

Spårdelen gick däremot betydligt bättre, Eira gick direkt på spåret och återvände med fågeln och lämnade av den till mig. Betyget blev en 10:a (av 10). Eftersöksdelen blev sålunda godkänd och vi kan nu starta fältprovet i oktober.

Semester 2011

2011-08-11T11:50:00.057+02:00

(Marika skriver)

Sommarens ledighet spenderades i Östervik utanför Storuman.

Vi steg upp redan klockan 6 på onsdagen, för att packa det sista i bilen och sedan var tanken att vi skulle åka klockan 7. Halv nio kom vi iväg. Vi är så duktiga på att hålla tiden...

Sista passageraren anländer

Hundarna väntade ivrigt. Lyckligt omedvetna om att resan skulle sluta på 15h.

På väg ut mot väg 72. Dvs alldeles precis i starten.

Gissa vart.... Dalarna givetvis

Lite problem med värmen, Per klättrar upp på taket för att hämta lite verktyg ur verktygslådan.

Strax norr om Östersund

På väg

Sista svängen innan vi kom fram till stugan

Framme. Vi hade lite att pyssla med eftersom ingen varit uppe på över ett år. Lien åkte snabbt fram.

Varit inne till Storuman och köpt lite virke till hagbyggandet.

Där uppe på loftet sov vi.

Storstugan

Försök till att göra pannkakor och plättar. Det gick sådär (det blev bara en gång vi gjorde det).

Popcorn var lättare att göra =)

Mycket eldande blev det. Både gräs och träd.

Köket

Trötta hundar

Bättre kyrknamn har jag sett...

Min och Pers personliga badplats =)

Utsikt mot boningshuset ute på udden.

Här var jag igång och fixade mig ett appelplan

Rätt så nöjd blev jag

Och jag passade även på att bygga mig ett fint hinder till Eira så vi kan träna inför hoppmomenten i lydnaden.

Hagbyggandet tog något längre tid än vad vi räknat med. att hantera 25 långt stängsel som var 1,75m högt upptäckte vi att det inte var helt enkelt. För varje varv vi rullade upp rullen, desto mer expanderade det.

Per jobbar och sliter... och vilar

Det tar på krafterna att slå ner stolpar.

Färdigt! Vi känner glädjen hos hundarna....

De var lite tröga i starten, men det blev bättre.

Vi fiskade lite och hade lite fiskelycka. Tre små abborrar och en gädda fick vi.

Det fanns en myr i närheten som vi besökte. Besöket blev dock kort, vi sjönk ner mer än vad vi tog oss fram. Så vi gick och plockade blåbär istället.

Var även tvungen att prova att baka lite scones. Men eftersom vi eldat ett tag, var ugnen lite för varm, varvid jag kom på den strålande idéen att jag kunde baka med ugnsluckan lite öppen. =)

Och det gick faktiskt bra =)

När det väl var dags att föra hemåt, såg vi faktiskt fram emot det. De sista dagarna vräkte det ner.

På hemresan stannade vi till hos Ayashas uppfödare.

Eftersom bilen gick lite varm, bestämde vi oss för att undvika E4:an och ta småvägar för att lättare kunna stanna ifall det skulle behövas. Per körde medan jag navigerade. Nog hittade jag småvägar alltid. Vägen mellan Delsbo och Järvsö visade sig vara ett enda stort vägarbetsområde och väg 305 (som på kartan såg ut att vara en större väg), bestod bitvis av grusväg.

Vi körde ju ialla fall en bil anpassad för detta =)

Väg 305

Väg 305 bestod ialla fall bitvis av asfalt

Utsikt utanför Sundsvall

Två år med Ayasha...och lite till

2011-07-10T03:00:00.009+02:00

(Marika skriver)

Det är nu över två år sedan jag och Per åkte 42 mil enkel resa för att titta på en hund. Jag kommer ihåg att det var i januari, två dagar innan jag skulle skriva en tenta. Jag satt i bilen och försökte lära mig det väsentligaste, även kallat sista minuten plugg.

Jag kommer även ihåg att det var väldigt halt på vägarna och att vi tvingades köra väldigt långsamt den sista biten. När vi svängde av från den stora vägen, kommer jag ihåg att jag tänkte att det var väldigt ödsligt, samtidigt som jag fascinerades över hur någon skulle vilja bosätta sig, så långt från ingenstans, frivilligt... Idag vet jag varför... det kallas frihet...

Jag visste att vi var framme när jag såg hur en kvinna stod vid ett hus och väntade, med en liten valp i sin famn. För det var den enda person som var utomhus av de fåtal hus vi passerade.

När vi svängde upp på gårdsplan såg vi en stor rasthage, ja det var en hage. Hundgård skulle vara fel att säga eftersom inhägnaden var flera hundra kvadratmeter stor. Hundarna i hagen hade redan märkt att vi svängt in på gårdsplan, långt innan vi upptäckte dem. De stod på två ben, lutande mot staketet, och tittade förväntansfullt på nykomlingarna som anlänt.

Varken jag eller Per visste egentligen vad som väntade oss. Vi såg flera välmående hundar i exceptionellt bra skick och sen en liten stackare, avsevärt mindre än resterande hundar och i marginellt sämre skick. Den hunden var Ayasha....

Jag kommer ihåg att vi inte kunde låta bli att kommentera hennes storlek och jag kommer ihåg att ägaren tog illa vid sig eftersom hon tolkade det som att hon trodde att vi menade att Hon var ansvarig för dennes hund osunda kroppsvikt. Så var givetvis inte fallet...

Vi fick berättat för oss att hon hört rykten om ett draghundspann i närheten, vars hundar, sålts pga att det turistspann som ägde hundarna, gått i konkurs. Kvar fanns dock en hund, Ayasha.

Ayasha var alltså sist kvar och personen som åtog sig Ayasha, kunde inte acceptera att en hund, skulle avlivas. Så hon åkte över, betalade en symboliskt summa och fick ta med sig hunden hem. Trots att hon redan hade fem huskies och ett spädbarn, tvekade hon aldrig. Hon visste dock att ytterligare en hund skulle bli lite för mycket. Hennes andra hundar var redan vuxna (förutom valpen hon höll i famnen när vi kom). Hon visste att det skulle bli för mycket ifall hon skulle behålla Ayasha som behövde mycket omvårdnad, så hon satte ut henne på annons.

När ägaren tog över Ayasha, var hon extremt undernärd. Revbenen stod ut och det var väldigt svårt att gissa hur gammal hon var. Teorierna var flera...

När sedan Per såg en bild på henne i den annons ägaren satt ut, var det mer eller mindre klart. Jag behövde dock viss övertalning. För seriöst, en hund som, enligt ägarens vetskap, aldrig bott inomhus, aldrig gått i koppel, redan slitit sönder staketet till hundhagen, ja ni förstår. Det var det sista vi behövde.

Lättövertalad som jag är, åkte vi, två dagar innan en tenta, 42 mil söderut (ja, söderut, vi bodde i Luleå på den tiden) för att titta på en hund. Per var fast, mer eller mindre omgående så fort han fick se hunden. Den lilla rangliga hund som, trots extrem undervikt, kutade runt som en tok.

De två första dygnen sov varken jag eller Per en blund, Ayasha (med sina alldeles för långa klor), vankade oroligt av och an i lägenheten, konstant...

Jag tror detta beskriver vårt första år med Ayasha rätt så bra. Det var verkligen inte en lätt uppgift att ta en draghund som bott det senaste året utomhus, placera henne i en lägenhet och samtidigt presentera henne för herr koppel. Många i vår omgivning sa uttryckligen att vi var tokiga, en dragavlad husky instängd i en lägenhet. Nej, vi håller med. Kanske var det inte det absolut smartaste draget vi gjort, men nu, några år senare, kan vi i alla fall blicka tillbaka och känna att vi ändå lyckades förbaskat bra....

Med detta vill jag rikta ett stort tack till personen vi köpte Ayasha ifrån. En extremt inspirerande person och även till Ayashas uppfödare som vi lyckades leta reda på, tack vare(!), att personen som först köpte Ayasha, slarvade med papperna (alltså en annan än den vi köpte Ayasha ifrån). Tack vare Ayashas uppfödare, fick vi reda på hur gammal Ayasha faktiskt var samtidigt som vi fick en återkommande inspirationskälla för vårt fortsatta tränande av Ayasha. För nog är hon en bra draghund allt...

När hon kom till oss såg hon ut så här...

...men det blev bättre...

...men inte utan viss frustration, och några skor mindre

...men lite fin var hon ändå

Eira och Ayasha

2011-07-08T16:43:00.003+02:00

Blicken...

Att låta hunden dra hela lasset.

2011-07-08T16:06:00.002+02:00

(Marika skriver)

När jag skulle cykla hem från jobbet igår morse efter att ha arbetat hela natten, bestämde min cykelkedja sig för att den fått nog. Det blev alltså för mig, att på morgonkvisten, promenera de resterande fyra kilometrarna hem. Sängen har aldrig känts så långt borta...

Eftersom jag inte har det jag behöver hemma för att fixa cykelproblemet (Per säger att baknavet är slitet och behöver bytas ut), har jag för tillfället en cykel utan kedja men en husky som behöver springa av sig och Per som jobbar över fram till semestern. Alltså har jag hundansvaret. Jag kom därför på den briljanta idén att jag skulle cykla med Ayasha i alla fall, trots avsaknad av kedja. De senaste dagarna har hon dragit väldigt bra så min tanke var att jag skulle sitta på cykeln och låta henne dra mig, utan tramphjälp som hon är van med.

Första biten gick bra, men när det började luta lite uppför började det gå långsammare. Ayasha är van att vi hjälper henne när det går uppför genom att trampa(!). När Ayasha kände att vikten ökade, blev hon snabbt trött (det är trots allt varmt ute) och snart kändes tempot aningen i långsammaste laget. Jag lyckades driva på henne igen när det blev plan mark, men valde ändå att vända hem, efter knappa två km.

Snigelfarten till trots, Ayasha blev ändå lite trött eftersom hon fick dra tyngre än vad hon är van vid, så helt misslyckad var inte min idé. Men nog kändes lite lite konstigt att inte kunna trampa.

Jaktträning i Surahammar

2011-06-27T14:15:00.007+02:00

(Marika skriver)

Igår åkte Per och jag till Surahammar för lite apporterings- och spårträning tillsammans med Eiras uppfödare.

Dagen började med lite släpspår. Eira spårade väldigt fint, tyvärr vägrade hon apportera ankan i slutet av spåret. En hel del övertalning och kampande med rattmuffen krävdes för att få henne lite mer taggad. När hon sen skulle gå ytterligare ett spår, vägrade hon ånyo att apportera ankan vid spårslutet. Jag vet alltså vad jag ska traggla under sommaren....

Med viss skeptism

Uppladdning

Sen var det dags för vatten. Jag bad lite tyst för mig själv att kastaren inte skulle kasta ankan alltför långt ut då vi har problem med att Eira inte vill gå i om ingen går i med henne, samt att hon inte är världens bästa simmare.

Ankan kastades kanske fem meter ut, jag skickade Eira och hon kastade sig, förvånande nog, ut mot fågeln. Ett tag såg det ut som att det skulle gå vägen, men sista biten ut till fågeln var lite avskräckande då vattennivån blev djupare och ankan flöt längre och längre ut från strandkanten. Eira gav dock inte upp och med hjälp av uppmuntrande ord när hon simmade ut, försökte hon otaliga gånger att få tag i fågeln men vände hela tiden någon meter innan hon var framme.

Det blev alltså för mig att kliva ner i vattnet. Min förhoppning var att det skulle räcka med att gå ut så att jag endast skulle bli blöt upp till knäna. Riktigt så blev det inte.

Med helt dränkta byxor vågade Eira äntligen ta sig ut hela vägen till fågeln. Problemet var bara det att Eira dränkte fågeln med sitt ständiga plaskande med frambenen (hon simmade fortfarande lodrätt). Efter flera försök och säkerligen 20 min senare, lyckade Eira äntligen få tag på fågeln och det blev för mig att försöka hinna in till strandkanten innan henne för att motta fågeln. Jag hann precis och efteråt kunde jag inte vara nog så stolt över lilla Eira som efter otaliga försök, hämtade fågeln.

Helt enkelt var det inte att hinna först

Stolt matte

Som avslutning åkte jag och uppfödaren ut i roddbåten med två simmande hundar efter oss, vår Eira och hennes Annie. De fick simma ungefär 1ominuter och Eira simmade riktigt fint stora delar av turen, vilket var helt otroligt att se.

Du underbara timotej, vad jag har saknar dig....eller inte

2011-06-21T15:57:00.004+02:00

(Marika skriver)

Motivationen att göra alltför mycket är som bortblåst. De senaste veckorna har jag haft väldans problem med min timotejallergi. Det svider något så förnedrans i ögonen. Ögonlocken är alldeles röda och svullna efter all ögonsalva jag behövt ta för att få bort den svidande känslan i ögonen.

Men, men, det är bara att bita ihop och försöka träna hundarna i alla fall. Ayasha dragtränas kortare pass 1-2 gånger om dagen av Per eller mig för att bygga upp kondisen, men det vill sig inte riktigt. Motivationen hos Ayasha går snabbt över och efter 3-4km saktar hon av till trav och verkar vara nöjd med tempot. Vettetusan ifall det är lite noskvalster som spökar, trots att det inte märks så mycket på henne. För speciellt varmt har det ju inte heller varit de senaste veckorna.

Jag och Eira debuterade ju förresten i LK1:an för ett par veckor sedan. 155p skrapade vi ihop. Vi förlorade en massa poäng då Eira inte lade sig under momentet läggande under gång. Den nollningen kostade oss ett 1:a pris, vilket kändes lite tråkigt men i övrigt var jag väldigt nöjd och bitvis förvånad över hur samlad Eira var.

Frukost på balkongen för några veckor sedan, innan regnet kom till Uppsala.

Picknick i Hågadalen

2011-06-17T00:19:00.006+02:00

(Marika skriver)

Tillsammans med några bekanta, cyklade jag och Per i förra veckan, ut i Hågadalen för en liten picknick vid vattenbrynet.

Hundarna fick följa med, och efter 4km cyklande var båda trötta och törstiga av värmen. Stilen att doppa sig skiljde sig mellan hundarna. Ayasha hoppade snabbt i och drack vatten samtidigt(!) som hon simmade runt. Tyvärr hade jag inte hunnit fått upp kameran då.

Eira däremot var desto fegare, och simtekniken hade inte förbättrats från förra sommaren kunde vi snart konstatera. Fortfarande går hon på bakbenen i vattnet och trampar vatten med frambenen. Ett väldans plaskande blir det. Nästa gång blir det flytväst på så att rumpan åker upp =).

"Som valp kan den vara riktigt jobbig"

2011-06-03T15:21:00.003+02:00

(Marika skriver)

Satt och läste på SKK:s hemsida och deras rasbeskrivning (deras "att tänka på vid val av ras") av ungersk vizsla. De skriver att en vizsla kan vara riktigt jobbig som valp. Undrar om de verkligen skrev det under rätt ras? :)

Drag -och lydnadsträning

2011-05-27T19:33:00.004+02:00

(Marika skriver)

Idag har det vräkt ner till och från. Har därför passat på att träna när det varit uppehåll. Ayasha och jag var ute tidigt i morse och dragtränade ungefär en timme. Himla mysigt, helt ensamma ute i Hågadalen var vi. Allt som hördes var lite fågelkvitter.

För ja, jag hann faktiskt höra att fåglarna kvittrade, Ayasha har varit lite långsam vid den senaste veckans dragträning. Det verkar vara så enkelt som att Ayasha har börjat lära sig att anpassa tempot efter vädret, vilket gör att vi har kunnat börja träna även när det är lite varmare ute. När det är lite varmt i luften håller Ayasha sig till sakta trav så det är aldrig risk för överhettning, otroligt skönt eftersom det förenklar dagsplaneringen och valet av stigar. Tänk, även en tokig husky blir vuxen.

Och Eira då. Hon har fått lite lugn träning den senaste veckan. Jag har känt att hon har behövt vila upp sig lite efter alla nya intryck och övningar som de senaste kurserna har resulterat i.

Målet har länge varit att vi ska debutera LK1:an i juni, men med tanke på de senaste veckornas uteblivna lydnadsträning har det börjat kännas lite osäkert. Idag när jag tränade lite position, läggande och ställande, kändes hon dock i topptrim! Positionen var perfekt i fria följet, likaså tempot i ställandet och läggandet. Hoppas bara att jag kan hålla formen någre veckor till, utan att stöta på motgångar.

På tal om bilder, vår stationära dator har börjat låta lite konstigt så Per har stängt av den tills vi fixat säkerhetskopiering av alla bilder och filer vi har på den. Så det får bli bildbomb vid ett senare tillfälle.

Nu Blir det film tillsammans med Per. Tjoho :)

Bondbränna - Jo jag tackar

2011-05-22T20:08:00.002+02:00

(Marika skriver)

Andra och sista kursdagen i uppflogsträningskursen är avslutad. Det har varit två lärorika dagar med en bra instruktör och ambitiösa deltagare.

Träningen innehöll skotträning, stadga, passivitet, lydnad, avance -och givetvis uppflogsträning med visionsduvor. Jag funderade innan kursen på vad en visionsduva var för något och idéen är fenomenal! En "duva" i form av ett avklippt avloppsrör (vikten ska tydligen vara väldigt bra hos just avloppsrör) som klätts in i en massa prasslande vita band. Denna duva kastades sedan upp i luften ca fem meter med hjälp av en uppflogsbur. När duvan kastades upp, skulle hunden kommenderas att sätta sig ner. Inte helt lätt visade det sig vara för Eira. När Eira blir osäker kommer hon gärna tillbaka till mig. Att sätta sig där hon befann sig tog aningen emot så det är något vi behöver träna massor på.

I övrigt tyckte jag att Eira var väldigt duktig, hon klarar av flera störningar utan att tappa kontakten med mig och hon satte sig bra på kommando vid skotträningen. Och som en trevlig avslutning på dagen, upptäckte jag en redig bondbränna.

Uppflogsträning

2011-05-21T07:21:00.001+02:00

(Marika skriver)

Både dagen och morgondagen kommer vigas åt uppflogsträning på Berga säteri utanför Länna. Uppdatering kommer senare.

Nu mullrar det

2011-05-17T17:12:00.002+02:00

(Marika skriver)

Sov länge idag, alldeles för länge. Dygnsrytmen har inte återgått helt efter tre nattpass, men snart så.

Per jobbar eftermiddag idag och jag är ledig fram till torsdag, så jag har hand om hundarna. Det har småregnat hela dagen och nu har det börjat mullra också, passade därför på att ta ut hundarna på varsitt träningspass innan det riskerar att braka loss helt. Ayasha fick ett dragpass över fälten och Eira fick träna på linjetagen. Ayasha sprang lugnt idag, hon var glad över att få komma ut men att slå något rekord var det inte tal om, himla mysigt tyckte jag att det var så vi valde lite mindre stigar.

Eira skötte sig bra hon med. Jag hade med träapporten ut och då fungerade även ingångarna väldigt bra. Hon lägger dock apporten lite långt bak i munnen när hon sitter vid min sida, så det jobbar vi på.

Annars idag så tänker jag ta det lugnt. Kolla på någon film och hålla mig inomhus, för nu regnar det.....

Att vara utan internet är inte lätt

2011-05-16T20:51:00.004+02:00

(Marika skriver)

Vi har varit utan internet hela(!) helgen. Det är inte förrän det inte finns, som man upptäcker hur mycket man använder sig av internet idag. Egentligen hann jag, trots detta, inte hinna sakna internet så mycket. Jag jobbade fre-sön natt, så jag har antingen varit på jobbet eller så har jag sovit.

På onsdag är det dags för sista kurstillfället på apporteringskursen. Hemläxan är inte gjord, så nu är det dags att fylla västen med dummies och bege sig ut och träna. Jag kände att Eira behövde några dagar på sig för att få en chans att smälta alla nya intryck och rutiner. Att jag kunde lägga Eiras ledighet när jag jobbade passade alltså ypperligt.

Annars är Per ute och drar med Ayasha i Hågadalen och jag roar mig med lite lydnadsträning emellanåt. Idag fick jag dessutom riktigt fin ögonkontakt(!) i linförigheten när jag tränade med Ayasha.

I helgen som var, begav jag mig till ett inhägnat område och tränade lite fritt följ med Ayasha. Ayashas fria följ ser i dagsläget ut som sådant att hon går vid min sida, rätt och slätt. Bara att hon håller en någorlunda position utan att springa iväg är stora framsteg för att vara oss, klicker är min vän helt enkelt och bästa belöningen, enligt Ayasha, är att få springa ett varv :).

En dag vigd åt apportering

2011-05-10T12:34:00.003+02:00

(Marika skriver)

I söndags var första kurstillfället i retrieverapporteringskursen. Det tränades både stadga, dirigering, linjetag och lite andra färdigheter som kan vara bra att ha vid jakt.

Jag är överlag väldigt nöjd med Eira, mest förvånad var jag över att hon höll sig så lugn med så många hundar runtomkring henne. I vanliga fall brukar hon vilja ha koll på hundar som kommer nära henne, men i söndags brydde hon sig inte alls om att flera hundar stod bara någon meter från henne, utan hon lade sig bara ner och vilade. Mycket tror jag hade att göra med värmen samt att de övrigt deltagande hundarna var väldresserade och lugna. De andra hundarnas lugn smittade nog helt enkelt av sig på Eira.

En annan sak som förvånade mig var det att Eira upprepade gånger släppte apporten(!). Det var nästan mer regel än undantag att hon släppte apporten vid mina fötter, något hon inte gjort sedan hon var liten.

Ledighetsveckan är här!

2011-05-06T13:24:00.005+02:00

(Marika skriver)

...och med den... värmen!

Jag jobbar alltid 12h pass, vilket resulterar i åtta dagars ledighet var femte vecka, idag började denna vecka! :). Veckan hade inte kunnat börja bättre, solen skiner och jag sitter på balkongen, dricker kaffe och äter glass.

Jag skjutsade iväg Per tidigare idag, han ska ta en tripp med ålandsfärjan tillsammans med jobbet. Passade på hemvägen på att åka förbi intersport. Jag fick ett presentkort där från mina syskon så jag skulle se ifall jag kunde hitta en bra träningsväst. Någon väst kunde jag inte hitta (förstår inte varför det bara säljs västar i fleece, det är faktiskt sommar nu!). Däremot hittade jag en bra McKinley jacka till ett väldigt förmånligt pris.

I veckan som kommer är det träning med Eira som står på schemat. På söndag åker vi till Rimbo för att lägga en dag åt apporteringsarbete. På måndag och onsdag är det lydnadsträning, för att på torsdagen återigen träna apportering. Även nästa vecka är mina lediga dagar uppbokade med hundträning. Mer lydnads -och apporteringsträning under veckan, för att sedan avsluta veckan med två helgdagar förlagda åt uppflogsträning.

Eftersom det är så mycket som ska hinnas med nu med Eira, har Per tagit över träningen av Ayasha. De brukar sticka ut och cykla innan han åker till jobbet. Tänkte att jag ska försöka komma med ut något gång och få något fint foto. Vi behöver tavlor till väggarna.

Träningstävling

2011-05-01T19:18:00.003+02:00

(Marika skriver)

Förra onsdagen var jag och Eira iväg på träningstävling med lydnadsgruppen. Det kändes väldigt nyttigt och roligt att genomföra ett helt program. Det blev väldigt tydligt vad vi behöver träna på och vad som faktiskt fungerar.

Tyvärr blev kvalitén vid uppladdningen avsevärt försämrad av någon mystisk anledning, men ni kan i alla fall få ett hum av hur det gick.

Dylta bruk

2011-04-17T22:22:00.010+02:00

(Marika skriver)

Jag och Per åkte som nämnt till Närke förra helgen och träffade Eiras uppfödare och flera av Eiras kullsyskon. Vi åkte redan på fredagen och sov hos mina föräldrar i Hallsberg. Restiden kunde på så vis förkortas från 3h till 40 min. Och ska man vara framme kl 09, spelar tidsskillnaden stor roll.

Lördagen bjöd på en heldag i Dylta bruk med inslag av lydnad, fågel -och fältträning samt apportering. Det var väldigt intressant att se Eiras syskon och hur de utvecklats, beroende på förutsättningar och miljö. Generellt var det en väldigt trevlig kull med arbetsglada individer, och hos flera utpräglad jaktinstinkt. Något knappt syntes hos Eira under dagen, föga intresse för fågel. Mycket berodde på att Eira lade mycket energi på att hålla koll på "alla andra". När vi kom hem till Uppsala kunde jag inte låta bli att träna lite reviering på ett av fälten vid Hågadalen, och då var det i alla fall någon som stod för skatorna :).

Dessa små charmbollar var de som fick utstå att bli inspanade av en drös med nyfikna hundar

Eira imponerade inte mycket i sitt svala fågelintresse, desto bättre var hon däremot i sin reviering. När hon började förstå vad hon skulle göra så började hon söka sig ut längre ut i fina raka slag, samtidigt som hon hade koll på vart jag var. Så fort jag vände ryggen mot henne, vände även hon riktning och började söka åt andra hållet. Himla kul att se att fokusen fungerar även i fält.

Hela dagen bjöd på strålande solsken... och en hel del blåst.

Eira (längst till vänster) tillsammans med två kullsyskon

Äntligen vår

2011-04-07T22:56:00.002+02:00

(Marika skriver)

Det har varit svårt att ta sig att skriva den senaste tiden. Äntligen börjar snön försvinna och det börjar bli riktigt mysigt ute.

I helgen åker jag, Per och hundarna till Närke. På lördagen anordnar Eiras uppfödare fältträning med kullsyskonen och på söndag åker vi till mina föräldrar. Jag blir nämligen 25 så har jag tur kanske jag får lite tårta! :)

Första träningstillfället på kursen

2011-03-16T23:11:00.002+01:00

(Marika skriver)

Förra veckan drog tävlingslydnadskursen igång som jag anmält mig till. Första tillfället var dock endast teori så idag var första gången för Eira.

Själv tyckte jag att det gick skapligt. Eira har den senaste tiden blivit känsligare för nya miljöer så de första 20-30min handlar mest om att få henne att slappna av. Efter ett tag så slappnade även Eira av och vi kunde jobba lite effektivare. Det kändes nyttigt för både henne och mig att ha en ny grupp av hundar runt oss och en ny instruktör som kommer med lite nya inflikningar och förslag.

Denna instruktör hade däremot liknande träningsmetoder som min andra tränare, så det blev inte så "fullt i bollen" varken hos mig eller hos Eira. Att båda ser samma styrkor och svagheter saker hos mig och Eira känns bra, eftersom det då känns som att vi faktiskt är på väg åt rätt håll. Vilket förenklar målbilden med träningen.

Nu vill jag ha sommar

2011-03-14T01:25:00.002+01:00

(Marika skriver)

Dagarna bara försvinner! Både jag och Per jobbar skift så det gäller att planera dagarna noga för att så mycket som möjligt ska hinnas med.

Träningen med hundarna fortsätter. Eira tränas nu för två tävlingslydnadsinstruktörer i veckan under våren, allt för att vi ska våga oss ut på tävlingsbanan till juni. Och Ayasha har äntligen(!) blivit symtomfri från noskvalstrerna! Så våra joggingrundor passar inte damen längre, vi som var ett sådant team! :(. Helst vill hon springa fortare, men hon accepterar för stunden att ha mig släpandes bakom sig nu när det är så halt ute. Ayasha är nämligen inte heller så imponerad av att springa på is så hon håller tempot nere.

När underlaget är bättre hoppas vi komma igång med cykelsäsongen. Nu befinner vi oss i något jobbigt ingenmansland känns det som. Temperaturen pendlar mellan +/-3 så vattnet fryser till is och förvandlar alla stigar till isbanor, detta inkluderar tyvärr även skidspåren.

Denna cykelsäsong ser jag fram emot extra mycket. Även min cykel ska nämligen förvandlas, precis som Pers gjorde förra hösten. Min hybrid ska bli en MTB. Jag själv skulle aldrig komma på idén att bygga om en cykel, men Per får lite knasiga idéer ibland. Men det ska bli spännande att se om jag tar mig över stockar och stenar bättre efter modifieringen :)

Ute med token

2011-03-04T01:39:00.005+01:00

(Marika skriver)

Igår (klockan är efter midnatt) var jag ute och tränade med Ayasha igen. Tänkte försöka springa bort min träningsvärk. Det gick sådär...

Det här med linjetag

2011-03-03T15:16:00.002+01:00

(Marika skriver)

Jag har tragglat detta till och från sedan Eira var liten valp. Och ännu är det inte bra! Jag menar, hur svårt ska det vara att lära en hund att springa i EN riktning och hålla den utan att bryta av åt höger eller vänster?

Ibland går det jätte bra att skicka ut Eira 100 meter, men ibland så verkar det som att hon "tappar bort sig" på vägen. Att då, från avstånd, försöka skicka henne ut från hennes position är svårt. Om jag på håll, försöker få henne att fortsätta söka ut, händer det att hon, trots min stoppsignal, kommer tillbaka in till mig. Jag har provat att variera avståndet, men jag tycker inte det är så stor skillnad på om jag skickar henne på 20 eller 100 meter. Utan det känns som att det är något annat som är problemet.

Att låta sig dirigeras upplever jag att hon fått svårare för nu när hon blivit äldre. Vi har börjat träna på längre avstånd och vid apporteringsarbete, kan jag uppleva att hon blir lite otålig när jag tränar fjärrdirigering. Det är iofs bra att hon söker självständigt, men om jag lägger ut apporter för att jag ska träna in kommandona ut, höger och vänster, så vill jag att hon ska lyssna och inte börja söka själv.

Eftersom apporterna placeras ut olika, beroende på om jag ska träna fritt sök eller fjärrdirigering, så blir det onödigt svårt för henne att själv försöka hitta en apport om jag planerar att träna fjärrdirigering, eftersom jag då skickar iväg henne från en riktning en bit från apporten. Ibland vill man verkligen bara dra sig i håret!

Grym träningsvärk i vaderna!

2011-03-03T00:32:00.003+01:00

(Marika skriver)
Jag har börjat jogga med Ayasha för att få i ordning på våra konditioner. Noskvalstrerna hänger sig envist kvar denna gång och Ayasha har fortfarande problem med nysningar. Däremot har jag märkt att hon mår bättre mot eftermiddagarna/kvällen när hon nyst ut mycket under dagen. Så den senaste veckan har jag och Ayasha varit ute i stadsskogen och pustat. Just nu passar vi bra tillsammans eftersom vi orkar ungefär lika mycket.

Efter att ha släpat runt på mig i 30 min är Ayasha trött och jag är helt slut efter att ha försökt hålla samma tempo som Ayasha (vilket ALDRIG lyckas). Hon sitter fast i lina framför mig så jag fungerar som en levande bromskloss, så hon får slita, trots att det kanske kan vara svårt att tro! Hon må vara otränad, men hon är ju trots allt en husky! :)

Att springa med en tokig husky gör att grundtempot blir betydligt högre, än när jag springer själv. Igår sprang vi om en grupp orienterare(!). Om man sett tempot orienterarna håller när de motions tränar så vet man att det går undan! Sen att jag var HELT slut när vi väl passerat alla, är en helt annan sak :). Tyckte det var riktigt roligt att i alla fall en gång vara den som springer om, istället för att vara den som blir omsprungen! :)

Blöja på

2011-02-26T12:29:00.002+01:00

(Marika skriver)

Vid en ålder av 13 månader, fick Eira sitt första löp. Så nu är det tikskydd på :).

Att orka hålla sig vaken

2011-02-16T00:33:00.002+01:00

(Marika skriver)

Tvingar mig själv just nu att hålla mig vaken. Ska jobba 19-07 imorgon och måste ställa om dygnet. Men nu är jag trött och internet bjuder inte på något spännande. Snabbkurs i stickning kanske?

Joggingtur med Ayasha

2011-02-15T20:14:00.006+01:00

(Marika skriver)
Igår var jag iväg till Knivsta för lite träning på klubben. Det var närmare -20 ute så träningen blev något förkortad.

Vet efter gårdagens träning, att all fokus ett tag framöver behöver ligga på att få till min förbaskade belöningshand! Jag menar, hur svårt kan det vara? Tydligen väldigt för min del. Jag krixar och krånglar till det onödigt mycket, vilket påverkar Eiras fotposition.

Nåväl. Idag var jag och Ayasha ute och joggade tillsammans. Jag har försökt ett tag att jogga tillsammans med både Eira och Ayasha samtidigt. Jag har då av enkelhetsskäl velat ha dem bredvid mig. Men med en tokig draghund och en lika sprallig unghund, så är det svårt att få något vettigt gjort. Dvs att mina ben får jobba mer än mitt huvud.

Så idag valde jag därför att lämna Eira hemma och bara ta med mig Ayasha. Jag lät då Ayasha springa framför mig fäst i en lina. För vad trodde jag egentligen? Att jag inom en rimlig tidsperiod ska lära en tokig draghund att inte dra? Snacka om att bråka med naturen! Det är nästan lika idiotiskt som att jag skulle ta med en älghund ut till skogen, presentera den för en älg och fya den ifall den börjar ställa älgen. Ibland krånglar man verkligen till det onödligt mycket.

Det blev lite pulsande idag med

2011-02-13T19:22:00.003+01:00

(Marika skriver)

Vid middagstid tog jag med Eira ut för att träna lite apport på fågelvinge. Jag har länge känt att Eiras intresse för fågel varit lite svalt, men idag var hon i alla fall riktigt laddad på att få jobba. Hon hade precis det där suget jag vill ha hos en hund innan apportkommandot kommer. Lite känsla av "trippar på tårna".

Vi hade till och med en tjuvstart så att jag fick kalla in henne och skicka om. Tjuvstart borde kanske ses som något negativt, och det är det i praktisk jakt och i tävling. Men på träning kan det ibland vara nyttigt av två anledningar. För det första så får jag ett bevis på att Eira är så ivrig på att få hämta vingen att ivern tar överhand, och för det andra så ger "olydnaden" mig en möjlighet att korrigera felbeteendet så att hon lär sig att oavsett hur gärna hon vill hämta apporten, så är det aldrig tillåtet om jag inte sagt "apport".

Greppet runt vingen hade däremot kunnat vara bättre, lite för mycket tugg för att jag ska vara riktigt nöjd så där har vi något vi verkligen måste jobba vidare på.

På eftermiddagen var Ayasha piggare så jag bestämde mig för att gå till hundhagen. Efter att hundarna busat någon halvtimme gick vi iväg mot Hågadalen och pulsade i snön ytterligare en halvtimme.

Efter promenaden var både jag och hundarna nöjda med dagen. Och när Per nu snart kommer hem från jobbet är det dags att äta Sushi och krypa ner i soffan.

En gammal bild på mig och Ayasha

Kvalster är små envisa kryp

2011-02-13T16:06:00.004+01:00

(Marika skriver)

Gårdagens långpromenad blev inte så lång. Efter en knapp timme orkade jag inte pulsa mer! Hundarna hann i alla fall bli någorlunda trötta, själv somnade jag i soffan... tror min kondis behöver jobbas på.

För er som undrar hur jag hinner med, så kan jag avslöja att jag just nu befinner mig mellan två jobb. Arbetade min sista dag på mitt förra jobb den 31/1 och ska börja på ett nytt jobb den 16/2. Egentligen skulle det nya jobbet börja den 1/2, men rekryteringen drog ut på tiden, så jag har kunnat njuta av betald uppsägningstid.

Att kunna fokusera helt på hundarna har känts riktigt bra, tråkigt bara att Ayasha ska ha sådana problem med sin näsa. Idag har hon låtit väldigt mycket. Hon nyser, drar in luft och är allmänt slö.

Ayasha brukar ha mest problem på förmiddagarna, förmodligen för att kvalstrerna hunnit gro under natten (eller hur man nu ska uttrycka sig), men hon brukar nysa ut det mesta under morgonpromenaden och sedan vara helt okej resten av dagen. Men idag verkar kvalstrerna vara envisa så jag får se hur länge hon vill följa med ut idag.

Hundarna har nu fått en hel kur mot noskvalster, så nu borde detta vara de sista kvalster som envist hänger sig kvar.

Detta var tänkt att bli en fullproppad dag

2011-02-12T12:58:00.004+01:00

(Marika skriver)

Idag var tanken att jag på förmiddagen skulle iväg och träna sök med Eira, skynda hem och motionera Ayasha, för att sedan på eftermiddagen åka iväg till ridhuset och träna lydnad med Eira.

Det snöade däremot väldigt mycket igår och snöplogarna har inte riktigt hunnit med. Så både mina inplanerade aktiviteter har fått ställas in.

Istället planeras en långpromenad med hundarna. Igår var jag ute och pulsade i snö upp till knäna medan hundarna fick springa runt och busa med varandra. Efter det var vi alla trötta och nöjda. Så idag tänkte jag något liknande.

Vilodag för trötta hundar

2011-02-10T20:14:00.005+01:00

(Marika skriver)

Var iväg på träning med Eira i måndags på klubben. Det gick inte alls lika bra som förra träningen här hemma. Mycket engagemang gick åt att få Eira att fokusera på sina uppgifter. Mycket som snurrade i hennes huvud helt enkelt. Hon har tränats mycket senaste veckorna och det börjar nog bli lite fullt i bollen :).

Idag har hundarna fått vilodag, själv begav jag mig ut på en joggingrunda i stadsskogen, behövligt och himla mysigt i nysnön.

Dagens lydnadsträning

2011-02-06T18:49:00.005+01:00

(Marika skriver)

Idag blev det ett omfattande lydnadspass med Eira på skolgården. Hade packat träningsväskan full med koner, apporter och leksaker. Gårdagens lydnadsträning i ridhuset hade börjat bra, men sedan började Eira plötsligt se "spöken" på ridhusunderlaget och det sista halvan av träningen kändes lite halvdan. Tänkte därför idag kompensera upp träningen. Och idag blev jag grymt nöjd med Eiras prestationer.

Vi varvade träningen med fritt följ med och utan metallapport, lite apportering, sändande till rutan, ställande vid inkallning och fjärrdirigering innehållande stå, sitt och ligg från 20 meters avstånd.

Jag var beredd på att Eira skulle krångla med metallapporten eftersom den blev väldigt kall när vi var ute. Eira upplevde den dock inte som obehaglig utan vi kunde träna på som vanligt med lite hämta-lämna övningar och fotgående.

Även i fjärrdirigeringen förvånade Eira mig. Helt plötsligt blandade hon inte ihop kommandona, utan genomförde hela övningen med bravur. Nästa steg blir att plocka in lite mer störningar, kanske något för nästa veckas ridhusträning?

Även ställande vid inkallning fungerade jätte bra idag så jag kopplade ihop det med ytterligare ett moment. Istället för hit-stå, lade jag till hit-stå-hit så att hon kom hela vägen in till mig innan övningen var avslutad.

De senaste dagarna har sändande till rutan fungerat bra. Har plockat in en liten target igen och nu verkar något ha släppt. Eira känns mer fokuserad och antalet bra skick bara ökar. Det känns skönt med tanke på sista tidens hårdragande med att få till bra positioner i rutan med Eira som bara hoppar mellan koner.

Asch!!!

2011-02-06T00:50:00.001+01:00

(Marika skriver)

Helglydnadskursen hann, trots min snabba anmälan, bli fullbokad! Typiskt...

Ridhusträning imorgon

2011-02-04T22:50:00.011+01:00

(Marika skriver)

Imorgon ska jag och Eira till Lagga ridhus och träna lydnad. Det blir introduktion för Eira i ridhus. Jag däremot har tillbringat otaliga timmar i ridhus, då på hästryggen :). Med hund är det faktiskt första gången för mig med så det ska bli riktigt roligt.

Som sagt, roligt! :)

Det är många aktiviteter planerade nu med Eira, eller snarare träningar. Har till Pers förtret anmält mig till en tävlingslydnadskurs som löper över 8 tillfällen och en helglydnadskurs + att jag beställt en hel del bruksartiklar och ett vintertäcke nyligen (täcket var på 50 % rea så det borde ses som ett fynd! :).

Eller förtret och förtret, snarare en viss oro för att hans Ayasha satsningar ska gå i väggen. Men jag lovade att det räcker med en billig present till mig när jag fyller år :). Så då ska det lösa sig. Klart Per och Ayasha ska ut och tävla när Ayasha blir bättre! Jag kommer stå redo med kameran och försöka hinna få en bra bild! :)

Eländes noskvalster

2011-02-03T19:01:00.003+01:00

(Marika skriver)

Och så var vi där igen. Ayasha snorklar och nyser i ett, speciellt när vi är utomhus. Veterinär är bokad, så nu blir det återigen medicinering för båda hundarna mot noskvalster.

Sändande till rutan

2011-01-30T17:02:00.003+01:00

(Marika skriver)

Jag återupptagit träningen av sändande till rutan. Fick ett tips här på bloggen från en annan vizsla ägare om ett alternativt sätt att lära in momentet på. De metoder jag tidigare provat, har inte riktigt passat Eira så när jag såg kommentaren, valde jag att prova metoden. Metoden var väldigt simpel; låt hunden själv leta reda på rutan från olika utgångspunkter gentemot rutans placering.

Jag börjar träningspassen med att trigga upp Eira innan första skicket med lite kamplek och sedan skickar jag iväg henne mot rutan. Om hon stannar upp innan hon har rätt placering ropar jag "var är rutan?". Eira får sedan självständigt försöka komma på vart rutan är, dvs vart hon ska vara för att bollen ska komma flygande.

Hela tiden när vi tränar ser jag till att Eira håller ett högt tempo, annars har hon en vana att stanna så långt innan rutan i ett försök att få bollen att komma fortare, vilket ger ett avsevärt merarbete för oss båda.

Än så länge är positionen inte helt bra, hon har för vana att först prova de två främre konerna och placerar sig gärna nära dem, innan hon arbetar sig in mot mitten. För att få henne att byta position, har jag blandat in lite fjärrdirigering. Det var väldigt länge sedan vi tränade på fjärrdirigering så för tillfället fungerar det halvdant. Vet dock egentligen inte hur bra det är att blanda in fjärrdirigering vid inlärningen av sändande till rutan. Men att bara stå passivt vid sidan om fungerar inte alls. Eira kommer gärna tillbaka till mig då för att få mer hjälp om hon inte hittar rätt position på de 2-3 första försöken.

Vi har den senaste tiden dessutom tränat mycket på inkallning med ställande, både med visselpipa och med röstkommando. Båda lärdes in väldigt lätt, men med rösten får hon ett snyggare ställande. Vid användandet av visselpipa tar hon något extra skutt innan hon stannar, vilket ger intryck av en hoppande hare. För att hon inte ska bli långsam, har jag valt att träna på ställande vid inkallning väldigt sparsamt. Jag har istället dragit nytta av den fart hon har när hon springer lös på promenaderna. När hon har en god fart, brukar jag ropa "stå" eller vissla stå-signalen. Bara att jag ropar något får henne att stanna upp och titta på mig, så att sedan ropa "stå" vid inkallning gick väldigt snabbt att lära in. Kan inte vara annat än nöjd just nu.

Till Daniella

2011-01-09T17:49:00.004+01:00

Detta är en rattmuff. Bästa kampleksaken! =)

Snö, snö, snö

2011-01-09T16:12:00.003+01:00

(Marika skriver)

Nu förtiden behöver man inte vara i Norrland för att ha snö. Snön försvårar till och med dragträningen. Ayasha tycker att det är lite väl jobbigt och hon blir snabbt omotiverad när hon inte har någon att tävla emot. Men snart ska Eira köras in så då hoppas vi att det ska bli bättre.

Träningen fortsätter

2011-01-08T16:28:00.005+01:00

Marika skriver)

Apportträningen fortsätter. På bara tre dagars träning har Eiras grepp blivit avsevärt bättre. Vi kan nu i fotposition träna på 'hålla' momentet. Eira håller ett stabilt grepp om apporten, dock har hon för vana att hålla apporten lite för långt inne. Hon greppar dock om ifall jag drar lite och får då ett korrekt grepp.

Även Ayasha får träna på apporten. I början hade Ayasha ett bättre grepp än Eira, men Eira gick snart om. Ayasha greppar gärna tag i apporten, men att självmant hålla i den. Njae, det tycker hon är lite läskigt och hon "spottar" gärna ut apporten genom att trycka ut den med tassen.

Projekt bättre grepp i apporteringen

2011-01-07T19:31:00.005+01:00

(Marika skriver)

Jaktprov i oktober och förhoppningsvis tävlingsdebut i LK1 i sommar. Gemensamt för de båda är att apportering ingår.

Jag har länge känt att jag inte är riktigt nöjd med Eiras grepp, hon har ett alldeles för löst grepp vid ingångarna och släpper gärna apporten om jag sträcker mig efter den. Likaså skulle hennes gripanden behöva bli bättre. Jag har därför funderat ut olika träningsmetoder som jag ska prova.

1. Kasta leksaker och på så vis ta bort dressyren, dvs mer lek för att förmå Eira att hålla i apporten trots att jag drar i den.

Fördelar: Fart

Nackdelar: Bidrar inte till bättre gripanden, svårt att koppla till apportering.

Notering: Har provat detta periodvis och inte märkt någon förbättring

2. Återgå till klicka om belöna vid visat intresse av apport som jag håller i.

Fördelar: Eira lär sig att hålla i apport i min närhet

Nackdelar: ?

3. Öka kraven genom lydnadsapportering.

Fördelar: ?

Nackdelar: Detta funkar inte på Eira, har provat att öka kraven men hon backar direkt.

4. Ytterligare förslag????

Jag provade faktiskt andra alternativet igår och det gick över förväntan, trots att det tog ett bra tag innan Eira verkligen vågade hugga tag i apporten och hålla emot när jag höll. Vi kom så långt att hon fick sätta sig med apporten samtidigt som jag lätt höll emot så att hon var tvungen att bita tag ordentligt för att kunna sätta sig utan att tappa den. Jag hade iofs Ayasha med bredvid som även hon fick träna lite apportering. Eira blev triggad av att Ayasha fick skinkost och inte hon, att hon inte riktigt tänkte sig för/glömde bort att hon höll i apporten i min närhet utan att släppa när jag vidrörde apporten.

Denna metod tror jag mest på för att få till ordentliga grepp. Om detta kommer kunna resultera i bättre gripanden tror jag dock inte. Där tror jag att alternativ nummer 1 kommer in i bilden. Blir att utvärdera.

I sjuksängen

2010-12-19T21:37:00.001+01:00

(Marika skriver)
Har haft problem med ryggen sedan en sträckning för en månad sen och har nu dessutom fått något spännande virus som gör att världen snurrar. Bokstavligen. Uppdatering kommer när jag blivit bättre.

Eira med aladdinbyxor

2010-11-28T21:05:00.003+01:00

(Marika skriver)

Snön har kommit till Uppsala och den verkar inte vilja försvinna. Även temperaturen har börjat sjunka, vilket har resulterat i att Eira har svårt att hålla värmen när vi tränar utomhus.

Provade först att köpa ett vanligt täcke, men det räckte inte på långa vägar så nu är hon påbyltad från topp till två, bokstavligen...

Lydnadsträning med Ayasha

2010-11-21T16:31:00.003+01:00

(Marika skriver)

Råkade, i veckan som var, sträcka ryggen på jobbet. Varvid följden blev några lugna dagar. Ryggen blev dock snabbt bättre och nu i helgen har jag passat på att ta igen lite förlorad träningstid med hundarna.

Vädret ute är inte det bästa för dragträning. Det är för lite snö för skidåkning och för slirigt för att cykla (utan att riskera att bryta en hand igen). Av denna anledning har jag återigen påbörjat lydnadsträning(!) med Ayasha. Jag har provat förut och då har det inte gått så bra. Ayasha är däremot lite äldre nu och har faktiskt lugnat ner sig en smula.

Med Ayasha började jag lydnadsträningen med självkontrollsövningar. En övning som enligt mig är det allra bästa sättet att träna in kontakt på. Övningen är till synes väldigt simpel. En godis hålls fram framför hunden men varje gång hunden försöker ta godisen stängs handen. Om däremot hunden ignorerar godisen och söker kontakt, får hunden lov att ta godbiten.

Lite enveten får hunden gärna vara när jag tränar självkontroll med en hund och Ayasha var klassetta i det. Efter en del hoppande och studsande, dreglande och gnyende, förstod Ayasha att hennes metoder inte var så framgångsrika. Till slut tittade hon uppgivet upp mot mig, "klick" sa det och Ayasha belönades med att få äta upp godbiten hon så länge arbetat efter att få tag på.

När Ayasha förstått att det inte lönar sig att försöka ta synliga godbitar, började vi se över hennes fotgående. Jag skulle nog säga att det var obefintligt. Hon har förvisso aldrig heller tränat i det tidigare så det må inte vara så förvånande.

Med Eira måste jag alltid tänka på att hon inte hamnar för långt fram när vi går fot, med Ayasha har jag motsatt problem. Ayasha visade sig ha väldigt lätt för att placera sig en meter bakom och en meter ifrån mig.

Nu en vecka efter första träningstillfället börjar däremot Ayashas fotgående se betydligt stabilare ut. Hon har fått en mer nära position gentemot föraren (mig) och söker ögonkontakt, trots att hon vet att jag har en godis redo i vänster hand. Himla kul att se.

Hur man får en hund att gilla badkaret...

2010-11-21T16:20:00.004+01:00

(Marika skriver)

...man hoppar givetvis ner tillsammans.

En och annan puss får man däremot räkna med

Sökträning

2010-11-07T21:16:00.005+01:00

(Marika skriver)

Var iväg och tränade sök med Eira i Lurbo idag på en ny bana. Provade att skicka ut Eira på 30meters djup. Hon håller god fart ut, nästan lite för bra. Näsan hinner inte riktigt med. Det tar ett tag innan hon slår på näsan och börjar jobba, vilket resulterar i att hon flertalet gånger springer förbi figuranterna innan hon får vindvittring.

Ett skick blev däremot lite rofyllt. Sista slaget var tänkt bli enkelt; Figuranten låg på ca 20 meters djup, med öppen terräng hela vägen fram så att Eira skulle komma rakt på figuranten. Figuranten låg dock helt dold under ett kammonät, Eira hade vindvittring av figuranten, men kunde ändå inte riktigt koppla att figuranten låg helt gömd. 8-10 slag i sidled sprang Eira endast centimeter från figuranten. Efter ett omskick kom Eira ännu närmare, hon hoppade över figuranten. Kammonätet flög av figuranten och nu förstod Eira vart figgen varit gömd...

Eira på väg ut

Minnen...

2010-11-06T15:47:00.008+01:00

Kenzo har fått en ny matte och husse

2010-11-06T11:33:00.003+01:00

(Marika skriver)

I somras fick Kenzo åka upp till mina syskon i Björkliden då han inte riktigt trivdes i storstaden. Nu har han dessutom fått ett nytt permanent hem hos ett trevligt par bosatta i en mindre ort i norrland. Både jag och Per hade gärna sett att behålla Kenzo här hos oss, men då vi märkte att han blev så stressad av att bo i Uppsala, valde vi att skicka upp honom. Nu i efterhand känns det väldigt bra. Hemmet vi hittade till honom hade inte kunnat bli bättre och vi önskar Kenzos nya ägare all lycka med lilla scoobidoo!

Kenzo 9 veckor

Återigen sökträning i Lurbo

2010-10-10T21:01:00.004+02:00

(Marika skriver)

Var iväg till lurbo och tränade lite sök med Eira. Har inte tränat något sen senast det var träning i Lurbo. Tränade idag på fullt djup, Eira är väldigt ivrig på att komma fram till figuranten, men det märks att hon har tränats länge (för länge) på halvdjup. De 20 första metrarna söker hon klockrent rakt ut, sedan börjar hon gärna söka i sidled för att försöka vinda in figuranten. Hon tar sig dock alltid fram till figgen, men mer träning behövs för att hon ska bli stabilare.

Övertid, övertid.... suck

2010-10-05T20:50:00.003+02:00

(Marika skriver)

Jisses va´tiden går fort! Känns inte som jag hinner med mycket mer än jobb och hundar. Haft mycket övertid igen så det hinns inte med så mycket när man väl kommer hem. På kvällarna har jag gått ut i omgångar med hundarna när det nalkats träning. Ayasha har fått dra och Eira har tränats i lydnad och sök. En mås plockade jag även fram förra veckan och tränade lite apportering. Måsen vägde hela 900gr så något problem med slarviga bett fanns det inte utrymme för eftersom hon då skulle tappa fågeln, och det hinns ju inte med att plocka upp fågeln när man har så bråttom in till matte.

Ayasha springer på bra som vanligt, känns som att kondisen blivit bättre. Det har börjat bli lite mer tryck i henne. Antingen är det kondisen eller så beror det på att det blivit kyligare ute, hmm...

Sökträning i Lurbo

2010-09-25T23:07:00.002+02:00

(Marika skriver)

Idag var jag iväg till Lurbo och tränade sök med sökgruppen. Det var helt ny terräng för Eira, väldigt kuperad och stenig.

Provade idag att skicka ut henne på fullt djup, dvs 50 meter. Tidigare har vi tränat på 20 meter och fokuserat på helt dolda figuranter. Nu ska vi istället prova att placera ut figuranterna på fullt djup och ha pop-up:er för att få in raka slag. Med pop-up:er menas att figuranten visar sig för hunden från sitt gömställe och sedan gömmer sig igen när föraren skickar iväg hunden.

Eira söker generellt med väldigt raka och fina slag. Nu när vi flyttade ut figuranterna märkte vi dock att Eira söker av 20 meter väldigt ihärdigt och jag fick flytta ut i terrängen och skicka om henne ett par gånger. När hon väl förstod att hon skulle söka längre ut, föll polletten ner och hon fann snart figuranterna som låg gömda bakom stenar eller under granar.

Även Ayasha har fått ett ordentligt träningspass idag. Var ute med henne nu på kvällen och lät henne dra en mil. Det var rätt så blött i marken på sina ställen så lite extra vikt blev det.

Det är intressant att se temposkillnaden hos Ayasha beroende på om jag tränar på morgonen eller på kvällen. Om jag är ute vid 05 på morgonen ligger det fortfarande mycket viltvittring kvar. Något som får Eira att lägga i en högre växel. På kvällen är det inte lika mycket vilt ute på stigarna och hon faller gärna in i snabb trav.

Sändande till rutan

2010-09-23T21:08:00.004+02:00

(Marika skriver)

Har kommit igång ordentligt med Eiras träning av sändande till rutan. Passade på att slänga ner fyra koner i varukorgen när jag och Per var till Biltema i annat ärende för någon vecka sedan. Träningen går framåt men det gäller verkligen för mig att tänka på vilket beteende jag belönar.

Jag har sedan hon var valp tränat henne i att springa till en platta (nu utbytt till en musmatta), det är något hon gör utan problem. Problemet är dock att om det ligger en musmatta i mitten av rutan, kopplar hon inte att det är positionen till konerna som är det primära. Jag har därför tidigt plockat bort musmattan och endast använt den ibland som stöd. Eira hittar positionen till och från utan musmattan, men fortfarande är hon något osäker på vad jag förväntar mig av henne. Än glömmer hon fort.

Istället för musmatta har jag provat "skalbagge-metoden", dvs gå fram till mitten av rutan och låta henne titta på när jag undersöker den JÄTTE intressanta platsen, för att sedan berömma när hon springer fram för att undersöka vad som var så spännande. Metoden har väl funkat sådär, Eira verkar mest koppla att det är lukta hon ska göra, och efter några skick har hon glömt att det var i mitten av rutan hon skulle vara.

Generellt känns det som att ingen av metoderna har funkat helt bra eftersom Eira har så lätt för att koppla ihop belöning med något annat än vad jag tänkt att jag belöna och båda dessa metoder har gett delvis oönskat resultat; Skalbaggemetoden lockar fram luktintresse hos Eira och musmattan resulterar i att hon inte märker att hon står i mitten av fyra koner. En tredje metod måste jag alltså komma på....

På tal om Ayasha så har hon fått två dagars vila, jag har inte orkat mig upp på morgonen för att träna henne innan jobbet. Fortfarande är det mycket övertid på jobbet så en timmes extra sömn har känts behövligt. Imorgon ska jag däremot försöka dra mig upp ur sängen så att hon hinner få springa någon mil.

Hemkommen från sökträning i Läby

2010-09-19T15:55:00.004+02:00

(Marika skriver)

Idag var jag och Eira iväg till Läby för att träna sök med sökgruppen. Eira har kommit in i någon spökperiod så när hon först träffade figuranterna på stigen var hon lite tveksam, men efter att ha blivit bjuden på lite godis, tyckte hon att de var helt ok och överröstade dem sedan med pussar.

Eira sökte som vanligt med hög näsa och gick helt på vindvittring vilket gav väldigt raka fina slag ut till de dolda figuranterna som låg gömda i skogen. Diskuterade med gruppen efteråt om hur jag ska lägga upp den fortsatta träningen. De tyckte att jag ska fortsätta som vi gör nu, dvs alltid börja med en synlig figurant som springer iväg för att få upp motivationen hos Eira. För att sedan övergå till helt dolda figuranter som Eira för söka rätt på, för att få henne att använda näsan och förlita sig till mina kommandon; att dit jag skickar henne, där finns det även en figurant.

Ett tjänstetecken börjar det även bli dags för att införskaffa, likaså introduktion av sökrullen. Inlärningen av sökrullen ska bli riktigt spännande, så den måste jag nog se till att skaffa snart.

En korv till Eira och en till Ayasha

2010-09-18T18:34:00.002+02:00

(Marika skriver)

Jag har haft lite problem med slarvigt grepp hos Eira när hon apporterar. Hon började slarva för någon månad sen och då jag inte riktigt visste hur jag skulle lösa problemet, valde jag att lägga apporteringen på hyllan ett tag. Nu efter ca 2 veckors uppehåll så provade jag igen. Tyvärr med samma resultat plus långsamma tillbakagångar. Provade att stoppa in apporten i munnen för att se hur hon reagerade, lite obehagligt tyckte hon allt att det var när det inte längre var på hennes villkor.

Metoden kändes däremot inte helt passande för Eira så på eftermiddagen provade jag ytterligare en metod. Jag valde att prova att gå tillbaka till valpträning men med lite högre krav. Satte mig helt enkelt på golvet med en korvburk framför mig, klicker i ena handen och en dummie i den andra. Korven fick fungera som lockbete. Trots detta trixade Eira en del, men sen kom Ayasha, fick lite korv och se på tusan, fart blev det även i Eira! Allt vad slarviga grepp heter var plötsligt som bortblåst. Hur tusan kan det vara möjligt?

Långa arbetsdagar

2010-09-13T15:22:00.004+02:00

(Marika skriver)

Vi har haft omorganisering på jobbet, något som har inneburit långa arbetsdagar. Upp till tolv timmar har inte hört till ovanligheten. När man sedan väl har kommit hem har man varit rätt så slut. Förra veckan var jag lite ambitiösare, var uppe vid 04:30, dragtränade Ayasha någon mil och cyklade sedan till jobbet. Denna vecka fick däremot mina ben välbehövlig vila, efter en veckas konstant träningsvärk i lår och vader. Huvudet har varit väldigt trött det med. Per har tagit hand om hundarna medan jag varit på jobbet, så på kvällen har även han varit väldigt trött. Det är lätt att glömma bort att inte använda handen när man går på smärtstillande.

Hur som helst efter en arbetsveckas ofrivillig vila, har hundarnas träning återigen kommit igång. Är ute och dragtränar med Ayasha på morgonen och tränar sedan några lydnadspass med Eira. Apporteringen har vi lagt på hyllan ett tag. Eira har fått ovanan att tugga på apporten när hon kommer tillbaka till fotposition pga för slarvigt/löst grepp. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ett bättre grepp så jag väljer att avvakta lite med träningen och istället fokusera på fotpositionen. Förhoppningsvis kommer även avlämningen av apportföremål att gå bättre när hon blir tryggare i sin uppgift av vart hon ska vara för att befinna sig "fot". Får se när jag sedan länkar ihop de olika momenten om polletten ramlar ner.

En tävlingslydnadsgrupp startade förresten upp på klubben efter ett sommaruppehåll förra måndagen som jag hakade på. Träningsupplägget passar mig och Eira perfekt. Tillsammans med fem andra ekipage och en instruktör, tränar vi på det som vi känner att vi behöver träna på, med fokus på tävlingslydnad. Det är inte en traditionell kurs där givna övningar ges, utan det är återkommande måndagsträning året runt där upplägget bestäms utifrån deltagarnas önskemål om vad de vill träna på. Ikväll är det dags igen och då tänkte jag försöka träna lite på ställande. Vi började träna på det för ett par veckor sen och nu börjar Eira äntligen koppla ihop handsignal med beteende, får se ifall hon även klarar av det i annan med miljö och med andra hundar och deltagare som störning.

Per har båda händerna kvar

2010-08-28T17:09:00.003+02:00

(Marika skriver)

Tänkte bara skriva att Pers operation gick bra. Han har nu ett nytt gips som ska sitta på i två veckor och därefter ska han ha någon form av stödskena.

Per får en skruv inopererad idag

2010-08-26T09:15:00.004+02:00

(Marika skriver)

Halv nio i morse skjutsade jag in Per till sjukhuset. Det är operationsdag idag. Själv är jag ledig från jobbet, vilket känns himla skönt då senaste veckorna har inneburit långa arbetsdagar. Jag har börjat cykla till jobbet och det går bättre än jag trodde, men nog är man rätt så trött när man kommer hem efter att ha cyklat 4,5mil ToR + ev även cyklat 5h på jobbet (brevbärare). Men ack den som ger sig, snart kommer stålkondisen! =).

Eftersom Per är en hand kort, har jag tagit över Ayashas träning och vi är ute och cyklar någon mil varje kväll. Jag har helt enkelt tagit över Pers träningsvanor, han höll sig till en mil för att han ville klocka henne och cyklade istället oftare med henne. Jag tror däremot att jag ska försöka öka på distansen eftersom jag endast har möjlighet att träna henne ett pass/dag med anledning av att jag ofta börjar jobba tidigt, sen så har jag ju även lilla Eira att hinna med.

På tal om Eira. Jag har kommit på hur jag får bättre precision i fotarbete och övningar överlag. När man har en apporteringsidiot till hund är det bara att kasta iväg en dummie, kommendera fot, träna en stund och som belöning får hon apportera. Snacka om att slå två flugor i en smäll; Eira lär sig inte bara fotprecision, hon lär sig även att en kastad apport inte alltid innebär att man får springa och hämta den, i alla fall inte på en gång...

Ayasha

Marika leker sjukvårdare... i tre månader

2010-08-21T20:32:00.003+02:00

(Marika skriver)

Äntligen är tentorna över och dagarna har börjat flyta på i sina nya rutiner med jobb, inget(!) plugg och en massa hundträning istället. Sedan i tisdags har jag dessutom två hundar att se till att de blir tränade. Ayasha lyckades nämligen slänga Per av cykeln så illa att han bröt båtbenet i tre bitar, vilket innebär att Per nu går med gipsad hand och ska opereras på torsdag.

Det som hände var att Per hade tankarna på annat håll (dödsfall i släkten) när han begav sig ut och tränade med Ayasha i tisdags. Så när Ayasha plötsligt stannade för att kissa, reagerade Per lite sent och hann inte bromsa innan linan spändes.

Hur som haver, träningen flyter på hos båda hundarna. Ayasha drar som en skållad ekorre. Trots att träningen ofta är förlagd sena kvällar och endast med en pannlampa som ljuskälla springer hon gladerligen. Per har mätt hastigheten med gps och hon håller en snitthastighet på 30km/h så nog är det krut kvar i lilla damen. Per letar därför aktiva dragklubbar i närheten av Uppsala, för nog skulle det vara intressant att se vilken nivå hon ligger på i jämförelse med andra draghundar. Kenzo var ju aldrig någon konkurrens, han hängde ofta bara med första hundra metrarna innan Ayasha drog i från.

Första veckorna på jobbet blev det inte så mycket lydnadsträning för Eira. Nu är vi däremot i gång igen. Vi var och tränade sök för någon vecka sen och ska till klubben och träna lydnad imorgon med några från sökgruppen. På tal om söket; Eira har äntligen kommit så långt att det är dags att börja jobba med henne i söket. Hon tar nu helt dolda figuranter, jobbar i svårare terräng och på ca 30m djup. Eftersom sökens svårighetsgrad ökat, har hon behövt koppla på näsan. Himla kul att se henne jobba då hon jobbar med väldigt raka och fina slag.

Övrig i lydnaden så har vi börjat träna på stående under gång. Jag lärde in det genom att stoppa in en godis i munnen på henne samtidigt som jag sa "stå" under fotgående. Hon fattade snabbt galoppen. Däremot fick jag ett annat problem; så Fort jag efter det skulle berömma henne vid fotgående, stannade hon. Godiset fick därför snabbt plockas bort och ersättas av handsignal. Endast röst räcker inte än, utan hon tar gärna ett steg extra. Med handsignal och röst går det däremot bra, så nu tränar vi vidare på precisionen i fotgåendet.

Bild från en apportträning i Hågadalen

Bad, jobb, apportering och tråkvecka

2010-07-31T13:20:00.003+02:00

(Marika skriver)

Har inte ids uppdatera bloggen förrän nu. Denna vecka började jag jobba och nog krävdes det en viss omställning i dygnsrytmen. Har gått upp 05:30 varje morgon, något jag inte gjort på år.

Hur som helst, Eiras träning har legat lite på is känns det som. Har varit helt slut när jag kommit hem från jobbet. Ytterligare två vizslaträffar har ändå hunnits med. På måndagen träffade vi (Jag, Per, Eira och Ayasha) Louise och Tomas med lilla Nóra och Sanna med sina två vizslor Dimma och Luna. Vi tränade lite apportering och släpspår. Ett ypperligt tillfälle att träna med störningar, något som alla hundarna klarade utan problem. Eira tog tom släpspåret utan problem! Tidigare har huvudet gått som en jojjo upp och ner eftersom hon gärna vill vinda in fågeln, något hon alltså inte gjorde i måndags. Hur kul som helst att se.

På tisdagen träffade vi Sanna igen och hennes två vizslor. Vi åkte iväg och badade lite med hundarna (inklusive Ayasha). Ingen hund tvekade att hoppa i det något kalla vattnet. Sannas vizslor simmade länge och väl. Ayasha tog några simtag och Eira försökte sig på att simma, viljan finns där, men inte tekniken. Hon simmar lodrätt! Det var mest en massa plaskande där hon försökte fånga upp vattendroppar med munnen. Men hon lär sig tids nog att hon även har bakben att använda.

Resten av veckan har alltså fått bli en tråkvecka för Eira, igår kväll tog jag däremot ut henne och tränade lite apportering. Hon var aningen överladdad och mycket tid gick åt att dämpa henne. Det är iofs kul att se att hon är så glad i att arbeta.

Imorse tog jag ut henne för att träna lite fotgående. Även idag var hon aningen överladdad när hon förstod att vi skulle träna. Jag är trots allt grymt nöjd med hennes fotgående. Jag har börjat hålla ett "normalt" gångtempo (förut fegade jag lite) och svänga mer, något Eira inte har några som helst problem att hänga med på. Det går snarare bättre än när jag gick efter principen ett steg i taget.

Per är ute och cyklar med Ayasha som vanligt, han har nu börjat att gå upp samtidigt som mig, dvs 05:30 och träna med henne då. Träningen går fram problemfritt, Per har börjat smida planer på att han kanske ska försöka tävla lite med henne. Vi får se, det handlar främst om att hitta en aktiv klubb.

På besök av en vizsla

2010-07-22T21:17:00.003+02:00

(Marika skriver)
Igår fick vi besök av en annan vizsla. På förmiddagen kom nämligen Louise och Tomas förbi tillsammans med deras lilla vizsla Nóra. Vi begav oss till Hågadalen, fikade och tränade lite apportering. Det var riktigt roligt att se en annan vizsla i nästan samma ålder jobba (Nóra är en månad yngre än Eira).

På kvällen åkte jag till klubben och tränade. Fick av kvällens instruktör flera tips och råd om hur jag ska förbättra Eiras fotgående. Som vanligt var det snarare föraren som behövde tränas och inte hunden. Hur kommer det sig egentligen att det alltid är så?

Gårdagens intensiva träningsdag för Eira har följts av en, enligt Eira, tråkdag. Idag har hon fått ta det lugnt utan några inslag av mentala träningar (förutom liten inkallningsövningar då med nya visselpipan som kom idag).

En händelserik månad trots värmebölja

2010-07-18T22:39:00.003+02:00

(Marika skriver)
Var ett tag sedan bloggen uppdaterades och det har hänt mycket sedan sist. En stor förändring som inträffat är att Kenzo har fått flytta upp till Norrland och bor just nu hos mina syskon. Stressen i storstaden blev för mycket för min lilla pojke. Beslutet var inte lätt att ta, men jag kände att det var det bästa för honom.

Eira växer så att det knakar. Jag vägde henne för en liten stund sedan och vågen visade 20 kg(!). Det verkar som att hon planerar att gå i sin moders spår och bli en större version vizsla.

Jag har varit iväg och tränat en hel del sök med henne den senaste tiden, hittade nämligen en träningsgrupp som jag hakade på. Än så länge handlar det för Eira bara om att springa ut i skogen, hitta figuranter och där få en massa beröm och godis. Planen är att hon så småningom ska bli rullhund, dvs markera funnen figurant genom att ta en rulle i munnen när hon återvänder till föraren.

Även apporten går strålande, har provat lite olika fåglar nu och hon har tagit alla utan problem. Har även provat apportera tomma ölburkar, pipleksaker, tennisbollar etc. Efter en kort introduktion av nya föremål, apporterar hon dem utan problem, väldigt roligt att se.

Vi har även provat på kortare släpspår med fågel (10-15m). Eira har lite svårt att hålla ner huvudet och vill gärna söka med högt huvud. I sök är det positivt, men i spår icke önskvärt. Jag tror däremot att hon kommer lära sig skillnaden, bara hon får lite mer rutin.

Värmeböljan verkar lida mot sitt slut, vilket känns underbart! Nog gillar jag sommar, men när det konstant är runt 30 grader, ja då är det inte kul att ha hund. Hundarna orkar inget och vi människor är slöa. Dessutom har Ayashas träning tvingats läggas nattetid. Det har inte varit ovanligt att Per gett sig ut och tränat vid midnatt de kvällar som temperaturen gått ner under 20 grader. Idag var Per tillbaka från träningsrundan halv elva! Så nu kan vi till och med sitta ner i soffan en stund och varva ner innan det är dags att gå och lägga sig.

Lösningen på klent viltintresse...

2010-07-08T23:25:00.007+02:00

(Marika skriver)

...byt ut rapphönan mot en fasan så ska ni få se på hur apportering ska gå till!

Grävlingsattack

2010-07-04T12:34:00.002+02:00

(Marika skriver)
Igår kväll när jag var på väg hem efter en cykeltur i hågadalen möttes jag av en grävling som befann sig mitt på grusvägen. Jag kom cyklandes rakt emot den i rätt så hög fart, något som förmodligen gjorde att den kände sig utsatt. Jag trodde att den skulle springa ner i diket, men icke. När jag närmade mig började den skrikande spinga rakt mot mig. Jag hinner tänka att grävlingar kan bita hårt så jag trampar på och hoppas på att grävlingen inte attackerar cykeln.

Grävlingen fortsatte rakt fram, rakt mot mig, men fortsatte bara skrikande att springa förbi mig. Jag kan inte mycket om grävlingar men jag skulle tippa på att det inte är ett helt normalt beteende att skrikande springa rakt mot ett hot, för att sedan bara fortsätta springa skrikande ifrån det. Det mest logiska för mig vore att grävlingen så fort den fick syn på mig, skulle springa ner i diket och gömma sig. Aja, det får väl kallas nära naturupplevelse :)

Benknäckaren Kenzo

2010-07-03T17:36:00.003+02:00

(Marika skriver)
Jisses vad dagarna går! I veckan har jag och Per fixar ett ventilationssystem till hundburen i landyn (eller brum-brum som Per hellre kallar Land Rovern). Nu har hundarna ett eget fläktsystem när de åker bil, lyxigt eller vad! :) Från och med idag har vi dessutom ett fint fläktsystem även i lägenheten, bestående av två fläktar! Inte lika avancerat - bara plugga in i väggen och så blåser det, men ack så skönt!

Rapphönan har tinats igen. Eiras kindtänder växte fort, så nu har jag återupptagit träningen. Eira visar intresse, om än något svalt, för fågeln. Däremot tycker jag att hon har ett litet för klent grepp och tveksamt gripande. Provade därför att sätta på strumpan igen, och då grep hon så fint så! Precis ett sådant grepp som jag vill att hon ska ha. Synd bara att fåglar i det fria inte har strumpor på sig! Jag har ingen riktig plan för hur jag ska få Eira att ta fågel utan strumpa. Det enda jag kan komma på just nu, är att minimera strumpan allt eftersom. På just denna rapphöna kommer däremot strumpan inte att kunna minimeras. Jag har nämligen provat apportera lite med Kenzo....

Kenzo tar fågeln allt, inga tveksamheter där inte. Tyvärr har jag upptäckt ett problem jag inte viste att han hade. När han ska gripa tag i fågeln från marken biter han först tag i den med framtänderna, för att på så vis kasta/håva in den i rätt position i munnen. Detta extra bitande har resulterat i att fågeln har blivit pulverviserad. Strumpan har alltså blivit en stödstrumpa för att hålla ihop fågelkraken. Utan strumpa är fågeln lite skev pga att Kenzo lyckats bita sönder några ben.

Någon mer apportträning på rapphöna blir det inte för Kenzo på ett tag. Fokus kommer få ligga på att bara hålla i hönan och hoppas på att det kan få honom att bli försiktigare. jag tänkte sedan låta honom prova fasanen som ligger i frysen istället. Den är något större än rapphönan, så jag hoppas på att den ska vara lättare för Kenzo att ta upp från marken, utan "omtag".

Cyklingen har fått legat lite på is den senaste veckan pga all #%" timotej. Underbart med allergi! Detta innebär att Ayasha fått ofrivillig vila. Ny bakväxel till Pers cykel är i alla fall beställd så vi får hålla tummarna för att den kommer med posten snart.

Midsommar

2010-06-27T00:12:00.003+02:00

(Marika skriver)
Igår var det midsommar. Per och jag var iväg och firade dagen i Gottsunda hos en bekant till Per och dennes vänner. Det var mycket trevligt. Även hundarna var med, Kenzo fick jag däremot åka hem med efter några timmar. Han blev så stressad av all rörelse runt omkring så jag ansåg att han hade det bättre hemma.

Idag var det däremot segt att komma igång, trots att både jag och Per var nyktra igår. Jag har sökt lite kantarell med Kenzo idag och tränat lydnad. Med Eira har jag tränat vidare på fotgåendet, idag gick väl så där. Tyckte allt att hon var lite svårmotiverad.

På kvällen tog jag cykeln och begav mig ut en sväng. Provade en ny stig som jag lika gärna hade kunnat låta bli. Stigen bestod till största del utav stenar och trärötter.

Ayasha har fått vila idag. Per lyckades ha sönder bakväxeln (den gick av) när han var ute och tränade med henne i förrgår. Så nu har jag fått i uppgift att träna henne tills dess vi fått tag på en ny bakväxel. Idag valde jag däremot att cykla själv i min jakt på nya träningsrundor.

Kantarellhunden Kenzo

2010-06-24T23:58:00.006+02:00

(Marika skriver)
Idag tog jag med kameran ut när jag skulle träna lite med Kenzo. Jag valde idag att träna i skogen då öppna ytor stör hans fokus. Egentligen finns inget syfte att envisas med att träna på öppna ytor eftersom kantareller växer i skogen! :) Men jag tycker ändå att det är bra träning just för att Kenzo har svårare att hålla fokus när han tränas på öppna ytor.

På bilderna har ett fel smugit sig in, kan ni se det? En av bilderna är nämligen en rekonstruktion av ett kantarellfynd.

Ser ni kantarellen?

Duktig hund!

2010-06-23T22:33:00.002+02:00

(Marika skriver)
Idag var jag till klubben med Eira igen. Träningen började med platsliggning i grupp bestående av sju andra hundar. Eira var coollugn och brydde sig inte alls om de andra hundarna.

Efter platsliggningen tränade jag och Eira på fotgående och inkallning. Dagens fotgående gick riktigt bra. Hon hade en stadigare blick än vanligt så vi kunde gå flera steg med ögonkontakt. Härlig känsla!

Även inkallningen gick bra. Hon väntar tålmodigt på "hit"och kommer sedan i full fart. Nu kanske jag borde erkänna att jag tränade på de saker som jag vet att Eira kan väldigt bra. Något som egentligen behöver mer träning är framåtsändandet. Min ursäkt är att det var så många hundar på plan idag att jag valde att göra sådant som hon har lätt för, trots störning.

Rapphönan lades även in i frysen idag. Jag tränade lite apportering på förmiddagen med Eira då jag märkte att hon tog väldigt klena tag. Upptäckte då att hon tappat flera kindtänder, inte konstigt att hon hade svårt att få ett bra grepp om fågeln. Hundkraken saknade ju tänder att hålla fast med!

Dagens träning för Kenzo var tänkt att bli ett längre kantarellsök än vanligt för att träna upp uthålligheten. Men Kenzo ville annat, han hade ett allmänt slarvigt sök, så jag valde att bryta rätt så fort. Nästa gång när vi tränar på öppna ytor ska långlinan med så jag kan reglera tempot bättre.

Och så lilla Ayasha. Det är 16 grader ute nu så Per sitter och väntar på att det ska bli något svalare innan han ska ut och cykla med henne. Jag själv hade tänkt ta ut Kenzo på en cykeltur nu på kvällen, men när jag kom hem strax efter nio från klubben med Eira, kände jag mig allt annat än sugen på att bege mig ut igen. Men vilodagar sägs vara bra att lägga in ibland! :)

Introduktion av vilt

2010-06-22T23:37:00.004+02:00

(Marika skriver)
Idag tog jag mig äntligen i kragen och begav mig iväg och skaffade lite apporteringsvilt. Med betoning på lite, det var dåligt med vilt i frysen, men en liten fasan och en rapphöna fick jag tag på.

Alla hundarna fick lukta på rapphönan och tyckte att det var hur spännande som helst. Fasanen lades i frysen för att användas vid ett senare tillfälle. Det tog ett tag innan Eira ville ta rapphönan i munnen, hon tyckte den var lite läskig när den var fryst. Jag provade därför att sätta en strumpa runt rapphönan och då blev den direkt avsevärt intressantare och behagligare att hålla i munnen.

Jag tog ut henne igen på kvällen och tränade när det blivit lite svalare ute och med en betydligt behagligare rapphöna temperaturmässigt. Med betydligt svalare utomhustemperatur, var hon mer motiverad för att arbeta och hon höll i rapphönan så fint med ett ordentligt tag runt fågelkroppen. Det är roligt att hon redan nu tar tag i fågeln ordentligt, så att man förhoppningsvis senare slipper behöva träna bort olater med slarviga grepp.

Jag lät även Kenzo hålla i rapphönan och.. nja helt nöjd var jag inte. Han envisades med att greppa fågelns huvud. Jag lyckades inte riktigt få honom att koppla att det är fågelkroppen jag vill att han ska hålla i, av den anledningen fick han inte prova att apportera något idag.

Ayasha fick bara lukta på rapphönan. Hon är ju inte heller apporttränad sedan tidigare. Just nu kan jag säga att Per är ute och cyklar med henne. Det har varit varmt hela dagen så det fick bli en nattlig träningsrunda för de två.

Träning av hundarna

2010-06-21T18:25:00.004+02:00

(Marika skriver)
Idag har jag varit ute och tränat med Eira och Kenzo. Med Kenzo tränade jag vidare på kantarellsök, något som faktiskt går bättre och bättre. Jag slänger ut kantareller lite här och där som han sedan får söka upp. Starten har börjat bli bättre nu, förut var han alltid så uppjagad första tio minutrarna men nu har han börjat koncentrerar sig så fort kantarellhalsbandet åker på. Att han är lugnare i starten har gjort att vi kunnat flytta oss till mer öppna ytor utan risk för att han bara flänger runt med noll fokus i början, så nu börjar det bli jätte roligt att träna med honom.

Eira har blivit slö i värmen. Att träna ute på gården är inte tal om. Ska vi träna apportering blir det alltid att leta sig ut i skogen där det är skugga. Men nog är hon lite långsammare än vanligt! Något som går bra, även i värmen, är platsliggning. Jag hoppar och skuttar runt henne, studsat bollar och kastar leksaker. Allt jag kan komma på som innebär störelsemoment. Hon klarar av störningar väldigt bra, om jag däremot går ifrån henne har hon svårt att ligga kvar, så den delen tar vi det lite lugnt med. Jag vill ju att hon ska få en ärligt chans att göra rätt! :)

Per tränar som vanligt med Ayasha, hon springer som en skollad ekorre är Pers beskrivning av Ayasha. Att springa som en skollad ekorre innebär alltså att hon springer så fort hon kan när de dragtränar, medan Per står för bromsen :).

På klubben med Eira

2010-06-16T22:59:00.002+02:00

(Marika skriver)
Idag var jag återigen till hundklubben och tränade med Eira. Denna gång var det mer liv och rörelse med flera hundar och livligare träning. Eira hade av den anledningen lite svårt att fokusera, så vi satt mest och titta på när de andra ekipagen tränade.

Lite träning fick vi i alla fall gjort. Apportering provade jag några gånger, men upplevde att det var lite för mycket som snurrade i hennes huvud så den lades åt sidan. Jag provade istället att träna på inkallning, något som gick jätte bra. Säger jag stanna, ja då sitter hon tills jag ropar. Detta oavsett om jag springer runt och studsar med en boll eller att andra ekipage tränar inkallning i närheten. Hon är så duktig!

Satt även och socialiserade med övriga deltagare som deltog på onsdagsträningen. Det märktes att Eira fick anstränga sig för att hålla koll på alla andra hundar och människor, men jag tyckte ändå att hon skötte sig väldigt bra.

Skakar lite liv i bloggen

2010-06-13T22:08:00.003+02:00

(Marika skriver)
Bloggen har hamnat lite i skymundan på sistone av flera olika anledningar. Jag har varit i Luleå och redovisat min c uppsats, hundarna har legat i hårdträning för att ta några exempel. Och jo en anledning till finns det, min dator bestämde sig ju för att gå sönder för någon månad sen, vilket innebär att vi fortfarande är en dator kort.

Liten uppdatering av Eira känner jag vore på sin plats. Eira är nu 4,5 månad gammal och vi känner oss bara nöjdare och nöjdare med henne. Jag har bokstavligen snott hela hunden från Per och tränar henne varje dag, vilket är en ren fröjd! Eira är extremt lätt att träna och en ren inspirationskälla. Hon är väldigt avslappnad under träning och tar av den anledningen till sig nya kommandon väldigt snabbt.

För att ta några exempel. Apporteringen gick väldigt lätt att lära in, idag tränar vi mycket på fjärrdirigering. Höger och vänster är befäst och bakåt är så nära man kan komma, hon blir förvirrad om en apport ligger framför henne då hon gärna vill ta den istället, men ligger endast en apport bakom henne, tar hon den varje gång hon kommenderas. Vi har även påbörjat sändande till rutan vilket går jätte bra med hjälp av en utlagd target (i detta fall består denna target av det jag fann lämpligt hemma: en träplanka).

I onsdags introducerade jag även Eira på klubben jag tänkt börja träna för. Klubben hade en s.k. öppen träning där en tränare finns på plats för att coacha de ekipage som vill ha hjälp med olika moment. Där tränade vi främt lite vid sidan om och på passivitet (att bara sitta och titta), men vi gav oss även på en platsliggning i grupp. Eira skötte sig imponerande bra, även tränaren var mäkta imponerad över hennes lugna attityd. Även när en störning av en lekande hund lades in, låg Eira kvar helt obrydd. Så lite stolta ägare är vi nu allt!

Sommar!

2010-05-19T18:36:00.006+02:00

(Marika skriver)
Idag är det sommar i Uppsala! Helt otroligt underbart väder!

Det har dock varit lite för varmt för att cykla de senaste dagarna så jag har passat på att träna kantarellsök med Kenzo. Det går väl ok. Han har lite väl lätt för att stressa upp sig, så mycket fokus ligger på att få honom att varva ner. Men det ska nog tamejtusan kunna bli en kantarellhund av honom! :). Ayasha är idag med Per till skjutbanan. Så hon är ute på äventyr just nu. Får höra ikväll med Per vad hon tyckte om det hela.

UR BILDARKIVET

Kenzo

Eira, föga intresserad av att jag klipper Kenzos klor

Jag kan även tillägga att jag skrev tenta i allmän rättslära idag, så nu hoppas jag att jag inte behöver tänka mer på den. Det har varit MYCKET plugg de senaste veckorna och nu är jag TRÖTT. Nu ska påsarna under ögonen bort! :)

Lugnt och stilla i lägenheten

2010-05-16T14:15:00.006+02:00

(Marika skriver)

Idag har både Per och jag varit ute och cyklat med hundarna. Jag med Kenzo och Per med Ayasha. Så nu ligger alla tre och sover så gott, vilket gör att det är väldigt tyst och lugnt. Speciellt Eira är nog nöjd, nu när Ayasha låter henne ligga på henne :)

Tagen på bar gärning

2010-05-11T14:30:00.005+02:00

(Marika skriver)
Kan ni gissa vad Eira har gosat in sig i?

Att inte vara välkommen

2010-05-10T14:31:00.005+02:00

(Marika skriver)
Tror bilderna talar för sig själva... Eira vill mysa, men det vill inte Ayasha. Ibland är det tufft att vara liten.

Med fokus på tian

2010-05-09T12:36:00.003+02:00

(Marika skriver)
Idag på förmiddagen har jag tränat fokus med Eira. Jag måste säga att det är himla roligt att träna med henne, hon har ett helt annat fokus än våra andra hundar.

Det jag valt att fokusera på med henne är att få fram ett bra grepp om dummien med hjälp av kamplekar där hon belönas när hon lägger vikten på bakbenen och håller ett stadigt tag om kampsnöret. Detta ska så småningom överföras till en dummie och slutligen bilda en hel apportkedja med iver att hämta dummien (snabbt ut), ha ett ordentligt grepp om dummien (för att kunna hålla alla möjliga föremål stadigt i munnen) och slutligen snabbt in till mig.

Och det är tillbakagången som jag också har tränat på. Det har jag valt att göra genom att jag suttit på golvet och hållit fram vänster hand. När hon har duttat med nosen i min hand har hon belönats med att få en godis.

Jag har provat lite smått att slänga ut dummien precis framför mig så att hon får plocka upp den och lägga den i min hand. Att hon lägger den i min hand beror på att hon börjat koppla ihop att hand+nos=belöning. Dummien är däremot i vägen, så när hon trycker dummien mot min hand för att nå med nosen, har hon belönats och voila! Det är slutdelarna av en apportering hon precis genomfört! :)

Dagens motionspass avklarat

2010-05-08T12:53:00.003+02:00

(Marika skriver)
Sitter här nyduschad med en smoothie efter att ha varit ute och cyklat med Kenzo. Började cykelsäsongen med en mjukstart för några veckor sedan. Provade då att ha honom framför cykeln fastspänd i en lina som gick till midjebältet. Men alltså, han är så omotiverad! Han förstår verkligen inte länge att det är husky i honom, han ska dra mig, men det är jag som släpat runt på honom.

Jag gav snart upp idén och återgick till att ha honom som löshund och då springer han. Men det är väl klart, vem vill dra runt på en cykel om man kan springa framför cykeln som en annan kunglighet :).

Jag har hittat en bra slinga på 11 km som jag cyklar. Förut har jag svurit över den då den delvis blir en lervälling (ungefär 2km av slingan, annars är den jättefin) så fort det regnat lite, men nu har jag kommit på fördelarna med den. Dels är det inte många som väljer den slingan pga av att den är lite kladdig och dels att jag kommit på att det faktiskt är lite roligt när det är lite kladdigt. Det blir lite av en utmaning att se hur många lerpölar man lyckas ta sig igenom utan att fastna mitt i och bli helt lerig om skorna. Hittills har jag klarat mig mycket bra! :).

Det underbara livet med en valp i huset

2010-05-07T16:22:00.002+02:00

(Marika skriver)
Att ha valp är inte alltid mysigt. Baksidan är en massa söndertuggade saker i lägenheten. Örngott ska tydligen vara en delikatess. Detta är det tredje hon lyckats få tag på och nog blev det söndertuggat allt.

Jag förstår bara inte hur hon hinner med! Ena sekunden sover hon, för att i nästa leva rövare.

Marika+kamera+61 bilder = 2 bilder som är visningsbara :)

2010-05-05T10:58:00.005+02:00

(Marika skriver)
Jag tog med kameran igår när jag var ute med hundarna. Efter en del klurande på inställningarna lyckades jag i alla fall till slut få till två bilder.

Idag är det uppsatsskrivande på schemat, råmanuset skall vara inne på fredag!